Att vara kvinna

8 mars 2024

Objektifiering och sexualisering av oss som kvinnor är inget nytt, det har förekommit genom hela historien. Enligt förlegade könsstereotyper ska män eftersträva makt medan kvinnor ska vara vackra att se på. Kvinnor förväntas attrahera män, därmed dikterar även männen villkoren för hur kvinnorna ska se ut för att vara attraktiva. Genom att kvinnor objektifieras, vilket är något skapat av män, så reduceras kvinnor från att vara en självständig person med egna idéer och tankar till att vara endast en kropp. På så sätt hotar hon inte mannens makt. 

I modellvärlden förväntades vi vara tillgängliga för möten och fester och ofta sexuella tjänster och gentjänster. Det var ett känt faktum att många i modellbranschen kunde utnyttjas och erbjudas jobb som en gentjänst. På den tiden vågade inte många unga tjejer säga nej, utan såg det som ett nödvändigt ont, för att kunna klättra vidare i karriären. Vi var ofta också som en boskapsmarknad som inspekterades med kritiska ögon av branschen. Det var vanligt förekommande att få avrättningar beträffande utseendet. Ofta blev vi kallade tjocka och skulle ställas på hysteriska dieter. För min del ledde det till ätstörningar och anorexia och en mycket förvrängd självbild. Jag klarade inte hetsen och livsstilen utan flydde från Paris och hem till familjen, tryggheten och böckerna. 

Men när jag några år senare började min akademiska karriär, fick jag bakom min rygg höra samma kommentarer. Jag kunde omöjligt prestera, utan jag måste ha använt mitt utseende. Med andra ord, man idiotförklarade mig. Man gjorde mig till ingen, ännu en gång. 

Så utan överdrift kan man säga, att jag led mig genom mina ungdomsår, jag var förstörd av utseendehetsen och objektifieringen av mig som kvinna. 

När jag nu ser mina döttrar sakta växa upp, så inser jag med ännu större fasa, att flickor och unga, i ännu större utsträckning tillåter sig att bli objekt. Vår äldre generation har ingenting lärt sig, utan vi har trissat upp utseendehetsen i proportioner som vi inte ens kan föreställa oss. Nu vill flickor så fort som möjligt växa upp, och tidigt börjar man också exponera sig på de sociala medierna. Dessa medier som genom likes avgör ditt värde. I samma medier gömmer sig också sexförbrytare och pedofiler...

Därför känner jag att vi har en  lång väg att vandra, när även den yngre generationen tillåter sig att bli objekt, att värdet hos en ung tjej oftast ligger i utseendet och inte i hennes egenskaper. Men fortfarande är också utseendet viktigt för mammorna till dessa unga tjejer/kvinnor, liksom deras mormödrar/farmödrar. Fortfarande mäter kvinnor varandras värde efter utseendet. 

När vi hela tiden matas med bilder i pressen och i sociala medier, på  kvinnor med en sexuell underton, så är det inte konstigt att kvinnor i dag tror att det enda som betyder något är utseende, att vi bedöms på hur vi ser ut och inte hur vi är. I all forskning kopplat till unga kvinnor och psykisk ohälsa framkommer att stress över kropp, vikt och utseende är en stor anledning till att många mår dåligt. 

- Vi är bara människor födda kvinnor och inte någons objekt. Sluta att reducera oss efter kropp och utseende.  Och ni som har makten måste inse att era privilegier är det som upprätthåller strukturen och förtrycket. 

Så med denna insikt, känns det som vi kvinnor har många slag att utkämpa, en viktig sak, är att ta tillbaks vår självbild, som alldeles fantastiska varelser, med eller utan mäns och samhällets erkännande. Vi är kvinnor, stolta och starka, i alla åldrar, former och färger.

Grattis till er alla på den Internationella Kvinnodagen.

Den Internationella Kvinnodagen 2024

8 mars 2024

Historien bakom Internationella kvinnodagen

Tankar om en internationell kvinnodag uppkom i början av 1900-talet och hängde ihop med demokratins framväxt, industrialismen och fredsrörelsen. Kvinnor organiserade sig i föreningar som aktivt arbetade för att förändra lagstiftning som diskriminerade kvinnor och öka jämlikheten mellan könen. Organisering skedde i en tid av urbanisering då allt fler flyttade in till städerna för att arbeta i fabriker. Det var en kamp för jämställdhet, rättvisa, fred och utveckling som fokuserade på kvinnors rösträtt, kortare arbetsdagar, slut på krigen och bättre betalt.

1909- 1911

Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari 1909 enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Idén kom från Theresa Serber Malkie. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

Initiativet till att skapa en internationell kvinnodag togs av kvinnokämpen Clara Zetkin vid ett möte med den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen år 1910 i Köpenhamn. Syftet med dagen var att hedra kvinnorörelsen och stödja kampen för kvinnors rösträtt, men fortfarande hade inget speciellt datum spikats. Förslaget vann gehör bland de dryga 100 kvinnor från 17 länder som samlats. Bland de som deltog återfanns bland andra de första kvinnliga ledamöterna i Finlands riksdag. Finland hade ju infört kvinnlig rösträtt redan 1906.

Clara Zetkin och Käte Duncker, en kvinnokämpe från Tyskland, som också deltagit på mötet, organiserade därefter den första internationella kvinnodagen, som hölls den 19 mars 1911 i fyra länder: Danmark, Schweiz, Tyskland och Österrike, vilket samlade över en miljon människor. Kvinnorörelsen växte sig under denna tid allt starkare och kampen för kvinnors rösträtt hade blivit en viktig fråga på den politiska agendan i många europeiska länder. Kvinnorna krävde även rättigheter att kunna tillträda offentliga ämbeten och bättre arbetsrättigheter.

Ett par dagar senare inträffade en brand i en fabrik (Triangle Shirtwaist Factory) i New York, då fler än 140 arbetande kvinnor omkom. Den hemska tragedin ledde så småningom till att arbetslagstiftningen i USA förändrades och att kvinnors rättigheter på arbetsplatser började diskuteras mer aktivt.

1913-1917

Som en del av fredsrörelsen, som tog sin början i slutet av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar. Under året 1914 började allt fler kvinnor på flera håll i Europa att engagera sig mot kriget och för kvinnlig solidaritet och rösträtt. Den 8 mars 1914 anordnades en kvinnomarsch i London, där suffragetten och socialisten Sylvia Pankhurtst var främst i ledet. Pankhurst jobbade specifikt för att allmän rösträtt skulle gälla för alla oavsett kön och samhällsklass. Pankhurst satt sammanlagt i fängelse 15 gånger för sin kamp för kvinnors rättigheter.

I slutet av första världskriget, sista söndagen i februari 1917, gick ryska kvinnor ut i strejk för bröd och fred. Detta var ett led i att tsaren avsattes och den provisoriska regering som tillträdde gav kvinnor rösträtt.

1945-1978

Det tog dock många år innan internationella kvinnodagen blev en officiell högtidsdag. Först 1977 antogs en resolution i FN med en rekommendation om ett allmänt firande av Internationella kvinnodagen den 8 mars varje år. Det beslutet vilar på FN-stadgan från 1945 och deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som slår fast kvinnors och män grundläggande och lika rättigheter. Detta förtydligades även 1978 i FNs Kvinnokonvention, men det dröjde tills 1981 innan den trädde i kraft. Målet med kvinnokonventionen är att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor.

Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar.

Källa: Svenska FN-förbundet

Fortfarande har vi långt kvar till ett jämställt samhälle, där kvinnor och män existerar på lika villkor och där inte kvinnofrågor är  särfrågor och ett särintresse. Av den anledningen måste vi fortsätta att tydiggöra orättvisorna på den Internationella Kvinnodagen.

Och varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter – rätten till hälsa, personlig säkerhet, lika skydd inför lagen och rätten till jämlikhet inom familjen. Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi aldrig någonsin acceptera.

Därför uppmaar vi alla kvinnor att högtidlighålla denna dag, och framförallt, att aldrig någonsin glömma styrkan i att vara KVINNA!

Sveriges väg in i Nato

7 mars 2024

Den långa resan mot Nato-medlemskap är nästan över.

Det vi når om några timmar är en verkligt historisk brytpunkt för Sverige.

Konsekvenserna kan bli enorma.

För att förstå vad som väntar är det värt att minnas var vi kommer ifrån. Sverige var inte alliansfritt i över 200 år på grund av fobisk rädsla för internationella samman­slutningar. Vi var det för att vi till varje pris ville stå utanför konflikter. Bibehålla handlingsfrihet. Inte binda upp oss i åtaganden som kunde eskalera bortom vår kontroll.

Sverige hade försökt tuffa sig med balans­politik under Napoleon­krigen i början av 1800-talet. Det hade slutat med förlusten av Finland, och nära nog med vår undergång som självständig nation.

Det nya uppdraget var att i första hand hålla Sverige utanför krig. Det var ett vägval grundat i realism snarare än idealism.

Därför krävde freden ibland att man tullade på sina egna ideal, oavsett om det gällde att transitera tyska tåg eller lämna ut balter till Sovjetunionen.

Alliansfrihet och neutralitet var inga trolldrycker. En massa småstater i Europa försökte hålla sig neutrala i andra världskriget, men invaderades ändå. Sverige klarade sig med ett stort mått geostrategisk tur.

Det var därför ingen slump att Norge och Danmark var med och grundade Nato1949, medan Sverige valde att stå utanför.

Våra grannländers krigserfarenheter hade visat på handlings­frihetens brister och ledde till en annan slutsats:

Man måste vara så stark att det inte är lönt att angripa en. Då bevaras freden. Det är den avskräckningen som Nato bygger på, som Sverige nu ansluter sig till och förhoppningsvis ger ännu större tyngd.

I bästa fall gör vårt Nato-medlemskap att kriget aldrig kommer.

Men det är ett spel med höga insatser. Faller avskräckningen så är vi ”all in”.

Från att ha kunnat stå utanför alla konflikter, även de som rasade alldeles inpå knuten, så har vi nu riggat oss för att omedelbart dras in i konflikter istället – och det gäller även långt bort. Svarta Havet, Rumänien, Turkiet, Island, Kalifornien.

Andra världskriget kunde vi vänta ut. Tredje får vi utkämpa.

Det är trots allt ett ganska stort skifte.

Det var Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina som fick vågskålen att brutalt tippa över.

Men sanningen är nog att vi påbörjade den här resan för länge sen. Nato-medlemskapet är bara ändhållplatsen. Alliansfriheten hade länge eroderat underifrån.

EU-medlemskapet var en del förstås, det allt mer utökade samarbetet med Nato ett annat.

Vårt töjbara kollektiva samvete har nog också ersatts av en mer moralistisk hållning, där vi nu ser oss ha ett mer direkt ansvar också för andras säkerhet, även på bekostnad av vår egen. Att vi måste stå upp för demokratiska värden, med andra demokratier. ”Vi vill få säkerhet men vi vill också ge säkerhet,” som Ulf Kristersson säger.

Men till syvende och sist har nog det rent materiella vägt tyngst: En trovärdig alliansfrihet kräver ett starkt eget försvar. Men när vårt plötsligt behövdes var det så kört i botten att det var omöjligt att snabbt bygga upp igen.

Det är svårt att se att medlemskap i Nato stod mot något som helst trovärdigt alternativ.

Att ändå klamra sig fast vid alliansfriheten var förstås inte omöjligt, eftersom hot alltid kan bedömas olika.

Det är sant att en invasion av Sverige skulle vara ett vansinnes­projekt. Svår att lyckas med, kostsam och farlig.

Men när hotet kommer från ett land som redan är i full färd med att misslyckas med en kostsam och farlig invasion av ett grannland börjar den sakliga bedömningen plötsligt väga ganska lätt.

Diskussionen om Nato i Sverige har ännu inte tagit sig förbi för eller emot, men det är onekligen dags nu. Vi har valt väg. Nu får vi ta itu med att bli en så effektiv allierad som möjligt, för att ge så mycket tyngd som möjligt åt det säkerhets­politiska vägval vi har gjort.

Men det finns ingen anledning att hymla om vad detta vägval betyder.

Risken att vi måste stå ensamma mot Ryssland är mindre. Risken att vi dras in i krig utanför våra gränser större.

Det är svårt att kalla det annat än historiskt.

Är det rätt väg?

Det kan bara historian utvisa.

De sex jämställdhetsmålen

7 mars 2024

I Sverige ska kvinnor och män ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhetspolitiken handlar om frågor som makt, inflytande, ekonomi, hälsa, utbildning, arbete och mäns våld mot kvinnor.

2016 fastslog riksdag och regering sex delmål under det övergripande målet, som anger fokus och inriktning för jämställdhetspolitiken.

1. En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattande.
   
   
2. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
   
   
3. Jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.
   
   
4. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
   
   
5. Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättning för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor.
   
   
6. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Delmålen tar sikte på centrala ojämställdhetsproblem i samhället som ofta hänger ihop och påverkar varandra. Till exempel finns ett ömsesidigt samband mellan målet om ekonomisk jämställdhet och en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet. Likaså påverkar jämställd utbildning den ekonomiska jämställdheten.

För att uppnå jämställdhet i samhället har regeringens huvudsakliga strategi sedan 1994 varit jämställdhetsintegrering. I korthet innebär det att ett jämställdhetsperspektiv ska beaktas i all politik som påverkar människors villkor, så att alla kvinnor och män, flickor och pojkar kan leva jämställda liv. Dessutom genomför regeringen särskilda jämställdhetsåtgärder.

Makt och inflytande

Ju högre upp i hierarkin, desto fler män gäller inom de flesta av samhällets sektorer. Näringsliv, högre utbildningar och organisationer med mindre insyn har få kvinnor på höga positioner. Vissa framsteg i ökad jämställdhet har dock gjorts inom politik och statlig förvaltning de senaste 25 åren.

Ekonomi

Män tjänar mer pengar än kvinnor och inkomstgapet mellan könen ökar. Men förutom lön är det många andra faktorer som bidrar till att kvinnor inte har samma förutsättningar som män till ekonomisk självständighet, bland annat villkoren på arbetsmarknaden, skatte- och pensionssystemen, sjuktal och det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Utbildning

Flickor och pojkar har inte samma möjligheter och villkor i skolan. Det finns bestående skillnader mellan flickors och pojkars studieresultat, psykiska hälsa och värderingar. Elever väljer olika utbildningar på gymnasiet och i högre utbildning baserat på kön, vilket i förlängningen också leder till en könssegregerad arbetsmarknad.

Obetalt hem och omsorgsarbete

Kvinnor tar fortfarande i hög grad ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. De tar ut mer av föräldraförsäkringen och lägger mer tid på att ta hand om barn. Kvinnor och män ger omsorg, men på olika sätt. I hemmet är det främst kvinnor som städar, lagar mat och tvättar medan män tar hand om bilen, fixar med teknik och sköter ekonomin.

Hälsa

Det finns skillnader i hälsa mellan könen. Kvinnors hälsa är sämre än männens inom flera områden, bland annat psykisk ohälsa. 

Mäns våld mot kvinnor skall upphöra

Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle. Förutom lidandet för den som är våldsutsatt påverkar våldet också närstående och innebär stora kostnader för samhället. Det är viktigt att arbeta våldsförebyggande och upptäcka våldet tidigt för att kunna ge skydd och stöd.

Feminism i vardagen

7 mars 2024

Fastän feminismen än idag väcker motreaktioner och starka känslor hos många människor går attityderna hela tiden mot det bättre. I min rödgröna urbana bubbla identifierar sig alla som feminister, det är inte ovanligt att mina manliga bekanta bär skjortor och tröjor med ordet ”feminist” i stora bokstäver utskrivna över bröstkorgen. Alla förväntas kalla sig feminister, men ibland känns det som att feminismen förblir ett printat ord på skjortan och ett antagande utan djupare mening.

Man kan väl vara feminist på olika nivåer. Vissa vill inte ens använda sig av ordet och talar hellre om jämställdhet. Jag tvivlar på att dessa människor begripit ordets verkliga innebörd. Sedan finns det de som inte är allergiska mot själva termen och vill att alla ska ha lika rättigheter. Dessa människor är medvetna om diskriminerande strukturer i vårt samhälle och inser behovet av en samhällelig förändring. Men feminismen behövs på ett ännu djupare plan än det. Det behövs feminism på det personliga planet och feminism i vardagen. Det kräver att människor inser hur de flesta attityder i vårt samhälle och inne i våra huvuden påverkas av patriarkaliska synsätt.

Metoo-rörelsen lyfte inte bara upp obehagliga trakasserihistorier om män som felat mot kvinnor, utan framförallt skammen hos kvinnor som fallit offer för sexuellt utnyttjande. Det handlar inte bara om hur män uppför sig mot kvinnor, utan om hur kvinnor känner och upplever saker i vårt samhälle, hur de har blivit lärda att känna i olika situationer. Än idag tvingas kvinnor skämmas för sin sexualitet. Vi förhåller oss helt enkelt annorlunda till kvinnors sexualitet än till mäns. Det kryllar av exempel i vår vardag. En välkänd attityd är att kvinnor som har flera partners anses som billiga och till och med horiga, medan män i samma situation bara är framgångsrika charmörer. Det är inte bara de konservativa antifeministerna jag tänker på, utan spår av liknande tankesätt finns även hos de mest feministiska feministerna, vågar jag påstå.

Det handlar framförallt mycket om hur vi kvinnor ser på oss själva, om röster och tankar som får oss att förminska oss själva, förtränga och känna skam för saker som vi istället borde våga tala högt om och ifrågasätta. Vi behöver feminismen för att aktivt bekämpa de patriarkala synsätten och handlingsmodellerna som fortsätter att kolonisera våra sinnen. I vardagen, varje dag, just nu.

Feminism

7 mars 2024

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Feminismen värnar om kvinnors och mäns lika värde och rättigheter. Många feminister anser att vi lever i ett patriarkat där mannen är överordnad kvinnan. Feminister arbetar för att detta ska förändras så att kvinnorna får samma politiska, sociala, juridiska och ekonomiska möjligheter som männen.

Vi påtvingas tidigt våra könsroller

Tidigt inskolas vi människor i att tänka, handla och fungera i roller. Människan har från början få biologiska behov, utan formas av den miljö som hon lever i. Som en tänkare sa: "Människan är den galge som vi hänger olika roller på." Med det menas att vi människor föds in i en kultur och mycket snart tvingas vi in i olika roller, som för kvinnor t.ex. rollen som mor, älskarinna, hushållerska och maka.

Kvinnor förväntas därför leva i dessa roller i umgänget med andra. Feminister anser att det råder ett förtryck i dessa könsroller. Det är ett herre-slavförhållande. Mannen är det första könet medan kvinnan är det andra könet. Med det menas att det är mannen som bestämmer hur kvinnan ska vara och att kvinnan ska underordna sig mannen.

En av centralgestalterna inom feminismen, Simone de Beauvoir (1908-1986), skrev en bok under 1940-talet med titeln Det andra könet. Hon menade att kvinnan i historien har varit underordnad mannen. Ibland har kvinnan tvingats in i denna roll, ibland har hon själv valt att anpassa sig till den rollen.

Lång väg kvar till ett jämställt samhälle

Feminismen anser att kvinnokampen för jämställdhet har kommit en bit på väg i den västerländska kulturen, men inte i stora delar av den övriga världen. Där finns mycket att göra, men även här i vår kultur finns mycket kvar av ojämställdhet, enligt feminister. På ytan verkar relationen mellan man och kvinna tämligen jämställd, men ofta visar sig förtryckande könsroller så snart ett par skaffar barn.

• Vem är hemma med barnen?
• Vem lagar maten?
• Vem städar?
• Vem går upp på natten och tröstar barnet?
• Vem är det som är ute och arbetar och gör yrkeskarriär?
• Vem är det som har den högsta lönen?

Feminister anser att svaren på frågorna tydliggör det dolda förtryck som kvinnor är utsatta för.

Kvinnokampen bidrar även till att mannen befrias från förtryckande könsroller som hämmar honom. Många män lider av konkurrensen och prestationstänkandet i den manliga världen och skulle vilja öppna sig för ett rikare känsloliv istället för att ha kravet på sig att inte visa känslor.

Det finns hopp om att ändra dessa förtryckande könsroller. Simone de Beauvoir skrev "Man föds inte till kvinna - man blir det."

Feminismens grundidé

Det är inte lätt att definiera begreppet "feminism". Mycket allmänt skulle man kunna säga att feminismen är ett kritiskt perspektiv som syftar till att påvisa och förändra de maktstrukturer som är knutna till kön.

Feminismens grundläggande idéer utgår alltså från en uppfattning om att makten i samhället är orättvist fördelad mellan män och kvinnor. Tanken om att makten är orättvist fördelad i samhället och att könstillhörighet inte ska påverka en individs möjligheter, är i stort sett det enda som förenar alla feminister. För när man frågar hur en rättvisare fördelning ska uppnås går åsikterna isär. Det gör de också när man diskuterar vilket slutmålet är, d.v.s. hur en rättvis fördelning mellan män och kvinnor ser ut.

Historisk tillbakablick

Feminismen föddes ur upplysningstidens tanke om alla människors lika värde. Under  1800-talet fördes feministiska tankar fram inom ramen för de flesta  politiska ideologierna, konservatismen undantagen.

En av liberalismens främsta förgrundsfigurer, John Stuart Mill, argumenterar i Kvinnans underordnade ställning för kvinnors jämställdhet utifrån liberala grunder. Han menar att samhällsutvecklingen hämmas av att förvägra kvinnorna lika rättigheter. Detta eftersom halva befolkningens kapacitet inte tillvaratas. Som medlem av underhuset föreslog Mill 1867 att ordet "man" skulle ersättas med ordet "person" i syfte att ge män och kvinnor lika rösträtt.

Den socialistiske tänkaren Friedrich Engels menar i Familjens, privategendomens och statens ursprung att orsaken till kvinnoförtrycket finns i den monogama familjen, som baseras på mannens välde och vars ändamål är att avla barn för att föra vidare faderns förmögenhet. Engels föreslår därför att den privata äganderätten avskaffas och att samhället tar över ansvaret för uppfostran.

Under början av 1900-talet  ledde kravet på kvinnors lika rättigheter i samhället till att kvinnor fick rösträtt i flera europeiska länder.

På 1960-talet aktualiserades feminismen på nytt, framförallt inom olika vänsterrörelser. Idag hör vi ordet feminism titt som tätt i samhällsdebatten och liksom på 1800-talet kommer rösterna från såväl vänster- som högerhåll. Sedan 1990-talet har de flesta politiska partier lagt fram krav på kvinnors jämställdhet och också gjort anspråk på att kalla sig för feministiska.

En generell kritik

En punkt på vilken många feminister kritiserat andra politiska filosofer gäller hur de dragit gränsen mellan offentligt och privat. De synpunkter man då använt påminner en hel del om de som Engels förde fram. I sin kritik har feminismen vänt sig mot hur man, genom att låta äktenskapet och familjen tillhöra det privata, undviker att göra något åt förtrycket av kvinnor där det är som störst. För familjen fyller åtminstone två funktioner i bevarandet av könsrollerna. Det är familjens barnuppfostran som håller liv i de traditionella könsrollerna. Familjelivet har dessutom cementerat en orättvis fördelning av uppgifter, vilket gör det svårare för kvinnor att hävda sig utanför familjen.

Men feministernas praktiska slutsatser av de här förhållandena varierar alltså. Det finns feminister som hävdar att familjen måste göras till en del av det politiska området, medan andra helt enkelt vill avskaffa familjen som institution!

Likhetsfeminism

Den feminism, som likt Wollstonecraft anser att det är först när kvinnor ges samma rättigheter som män som de traditionella könsrollerna kan upphöra, kallas vanligen likhetsfeminism. Likhetsfeminismen menar att män och kvinnor, frånsett de rent kroppsliga skillnaderna, är lika väl rustade. Eventuella skillnader man ändå kan iaktta är ett resultat av yttre påverkan. Den yttre påverkan kan vara hur flickor och kvinnor påtvingas en handikappande kvinnoroll och orättvis särbehandling som resulterar i att de hamnar i en förtryckt situation. Den medför att kvinnor har lägre löner än män även när de utför samma arbete. Kvinnor ges därtill inte samma möjligheter att utveckla sina förmågor.

Eftersom skillnaderna inte beror på några medfödda olikheter, så kan förtrycket endast upphävas genom att kvinnor behandlas på samma sätt som män. Till likhetsfeministerna räknas (som vi sett ovan) Mill och Engels, men också Simone de Beauvoir.

Särartsfeminism

Mer radikala feminister menar att det inte räcker med att kvinnor ska behandlas på samma sätt som män. Särartsfeminister ser orsaken till förtrycket som något betydligt mer grundläggande än att det bara skulle vara en fråga om yttre påverkan. De menar att begrepp som frihet, rättighet och rättvisa har skapats utifrån en manlig erfarenhet. Så även om män och kvinnor behandlades lika utifrån dessa begrepp, så skulle kvinnan kvarstå i en förtryckt position eftersom det är männen som definierat begreppen. Begreppen måste därför ifrågasättas samtidigt som andra mer kvinnliga värden, t.ex. känsla och intuition ska uppvärderas.

Särartsfeminismen menar därför att vi inte ska eftersträva en situation där kvinnor och män behandlas lika. Vad vi istället ska göra är att erkänna könsskillnaderna och tilldela den kvinnliga särarten ett lika högt värde som getts den manliga.

Bland de feministiska filosoferna kan Sandra Harding, Sara Ruddick och Nel Nodding ses som representanter för särartsfeminismen.

Queerteorin

Under senare tid har en ny form av feminism vuxit fram som utgår ifrån Simone Bevaours tanke att man föds inte till man eller kvinna, utan att man istället blir det. Kön är enligt dessa feministiska tänkare bara en social konstruktion. En radikal form av detta tänkande är den så kallade queerteorin som bl.a. framförs av Judith Butler.

Butler hävdar att även våra biologiska kön är konstruerade. Enkelt förklarat argumenterar Butler för att vara född med en penis eller slida egentligen har lika stor betydelse som att vara född som blondin eller brunett. Det är enligt Butler samhället/kulturen som lagt på en rad egenskaper som ska gälla för "kvinnor" eller "män".

Med Butlers terminologi är könet performativt, det är något som likt en föreställning (eng: performance) skapas genom att det iscensätts av oss alla i vårt vardagliga handlande och våra liv i stort.

Krig det nya normala

18 jan. 2024

Har världen blivit helt galen?

De nya krigen verkar blåsa liv i ständigt nya väpnade konflikter. Hämningarna när det gäller att ta till vapen verkar helt ha släppt. Förmågan till samtal helt ha upphört.

Senaste exemplet är Iran och Pakistan.

För någon dag sedan bombade Iran i grannlandet Pakistan. Målet sades vara terrorgrupper som med Pakistan som bas attackerar Iran.

I dag svarade Pakistan genom att bomba områden i Iran där man hävdar att rebellgrupper planerar aktioner mot Pakistan.

Konflikterna är inte nya men det har under lång tid varit relativt lugnt. Plötsligt bestämmer sig Iran för att ändra på det.

Eftersom både länderna har problem med separatistgrupper på andra sidan gränsen vore det naturliga att de samarbetade för att lösa problemen.

Istället adderar de nu ytterligare en krishärd till en redan orolig och instabil värld. Många tolkar det som att Iran vill visa USA och sina grannar att de har den militära kapaciteten att slå till på många fronter samtidigt och inte är rädda för att utmana en kärnvapennation som Pakistan.

Krig istället för diplomati har blivit det nya normala.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022 har ett antal väpnade konflikter exploderat. Det verkar som om Rysslands brutala angrepp på ett grannland dragit proppen ur tunnan och släppt ut alla de motsättningar som tidigare hållits i schack av ett internationellt regelverk som säger att konflikter mellan länder i första hand bör lösas genom samtal.

Europa och USA försökte i det längsta övertala Vladimir Putin att det vore en sällsynt dålig idé att invadera Ukraina. Västledarna reste i skytteltrafik till Moskva i ett försök att stoppa kriget. Men Putin hade bestämt sig.

Sedan dess är diplomatin som konfliktlösare mer eller mindre utrotningshotad.

Sudan stod på gränsen till någon form av demokratisk revolution när två krigsherrar beslöt att de hade rätt att själva försöka ta makten. Nu befinner sig miljontals människor på flykt, massakrer och hungernöd breder ut sig. Att vi hör så lite om det beror på alla andra krig som pågår närmare oss.

När Hamas genomförde sin bestialiska terrorattack mot Israel den 7 oktober förra året bestämde sig Israel föga förvånande för att slå tillbaka hårt. Men Israels jakt på Hamas i Gaza har förvandlats till en massaker på civilbefolkningen. Det är det mest dödliga kriget för barn i modern tid. För övrigt även för journalister.

Hela världen inklusive FN ropar på en vapenvila och förhandlingar. Men premiärminister Netanyahu vill hänga sig kvar vid makten genom att förlänga kriget så länge det går.

President Biden kan men vågar inte stoppa honom av rädsla för att inte bli omvald i höst.

Det har fått andra länder och grupper att damma av sina egna vapen och lägga sig i.

Huthismilisen i Jemen har ingenting med Israel-Palestina konflikten att göra men kan ändå inte hålla fingrarna borta. Sedan Gazakriget inleddes beskjuter de Israel och den civila sjöfarten i Röda havet. De påstår att de attackerar israeliska fartyg men i realiteten är det handelsfartyg från många länder som beskjutits.

En USA-ledd allians har svarat med att bomba huthiernas avfyrningsramper. Huthierna replikerade med att bomba ett tankfartyg.

Följden är att väldigt många rederier omdirigerat sina fartyg runt Sydafrika. De innebär förseningar, avbrott i leveranskedjorna och fördyrade transportkostnader och därmed varor. Det kan leda till höjd inflation och hota de räntesänkningar som alla bolånetagare går och väntar på.

Iran är en central spelare i att skapa kaos.

Det är Iran som förser Huthirebellerna med avancerade vapen liksom man gör med Hizbollah i Libanon som attackerar Israel. Även Hamas militära förmåga har byggts upp av Iran.

Iran förser också Ryssland med bland annat drönare och bidrar därmed till Rysslands angreppskrig mot Ukraina.

Det finns andra maktspelare i världen som utnyttjar det faktum att supermakten USA har händerna fulla med att försöka dämpa olika krishärdar.

Nordkoreas diktator Kim Jong-un har meddelat att någon återförening med Sydkorea inte längre är aktuell. Istället har han förklarat grannen i söder som Nordkoreas ”fiende nummer ett”. Något som ytterligare ökar spänningen i en region där den redan är hög.

Kim Jong-un hotar ständigt sina grannar med krig. Han försöker också höja sin status bland autokrater på världsarenan genom att förse Ryssland med fler artillerigranater än EU lyckats skicka till Ukraina.

Den liberala världsordningen som byggdes efter andra världskriget går ut på att det finns ett antal spelregler som alla måste följa. Att inte lägga beslag på ett annat lands territorium är en av dem. Diplomati ska vara det normala. Krig en sista utväg.

Nu är det ett antal auktoritära stater som ser chansen att bryta sönder denna ordning och ersätta den med den starkes rätt. Ryssland, Kina och Iran utgör kärnan.

De hänvisar till att USA och väst själva struntat i reglerna när de funnit det lämpligt. Som exempelvis när USA invaderade Irak på falska premisser 2003.

Allt detta sker i ett läge när världen är i större behov av samarbete än någonsin för att möta klimathotet.

Jo, det är nog så att världen blivit galen.

 W. Hansson

Är risken stor att Sverige dras in i krig med Ryssland

12 jan. 2024

Svaret på frågan är kort men tillräckligt.

Sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 har händelseutvecklingen blivit svårare att förutse. Men risken för ett väpnat angrepp mot Sverige bedöms för närvarande som låg. Försvarsmakten följer utvecklingen noga och bevakar Sveriges territorium och närliggande områden dygnet runt.

Vi kommer i en serie att analysera Sveriges och Europas säkerhetsläge, liksom den eviga Natofrågan.  Var det verkligen klokt att ansöka om Nato medlemsskap?

På återsseende den 17 januari.

God Jul

25 dec. 2023

En God och Fridefull Jul 

Önskar vi våra läsare och följare.

När gnistrande snöflingor falla
och vinternätterna är klara och kalla.
När granen pryder sin plats i varje hus
och advent nalkas med levande ljus.
Då samlar vi nära och kära i juletid
med förhoppning om stilla julefrid.
För då är julen här, 
i handling och i ord.
Med blott en önskan
om fred på vår jord.

Julens mörka sida

23 dec. 2023

Dagen före julaftonen, och människor stressar som mest för att i morgon kunna skapa den perfekta julen. Idag trängs människor i affärerna för att köpa det sista till julbordet, kanske också de sista julklapparna. Många människor känner också oro och tvång inför de långa julhelgerna, oro för att inte leva upp till alla de förväntningar som ställs på oss...

Denna helg mer än någon annan samlas familjer, släkt och vänner för att fira julen tillsammans, och kravet på att socialisera är större än någonsin. Många påklistrade leenden bakom trötta och sönderstressade människor. Och kanske orkar inte heller alla hålla fasaden uppe. 

Men vad händer när just fasaden krackulerar? Ja den dystra sanningen är att många familjetragedier händer under julen. Alkoholkonsumtionen stiger kraftigt, familjer som redan har missbrukarproblem tillhör en av de stora riskgrupperna, liksom familjer med våldsproblematik, ekonomiskt utsatta ... Ja listan kan göras oerhört lång. Men vi får aldrig glömma, att det skulle också kunna vara du och jag... Och i alla konflikter och tragedier, finns de oskyldiga barnen, och dem får vi aldrig glömma.

Mer än någonsin i denna oroliga tid och värld, är det viktigt att komma ihåg julens verkliga budskap, kärleken och respekten för varandra.

Sveriges Mångfald

Den cyniska internet aktivismen

28 okt. 2023

Denna månad har sociala medier varit en mörk plats, egentligen handlar det inte bara om denna månad utan den har varat i alltför många år. Aldrig någonsin har mänskligheten varit mer självfixerade än nu, och bekräftelsen jagar man på de sociala medierna. Ständigt nya selfies, jakt på likes och följare. Du måste bli bekräftad av så många det går, för att få ett egetvärde.  Det är både tragiskt och patetiskt. 

Genom internet blev världen än mer globaliserad, händelser i andra länder, sveper som en våg genom internet och mobilerna, och internet aktivismen blir en fluga... Internetaktivismen som kommer ch går genom åren. Blå profilbilder på Insta, som skulle vara någonting med Sudan,  svarta rutor i flödet som skulle vara stöd till #Blacklivesmatter, men jag undra stilla, hur???

Alla lite märkliga putslustiga hashtags från olika yrkesgrupper under #Metoo, profilbilder med flaggor... Men har den här internetaktivismen faktiskt åstadkommit någon skillnad. Jag som är en övertygad feminist, kände ganska stort obehag under häxjakten i #Metoo. Sanningen var plötsligt inte det viktigaste, när tv4 och rättsväsendet inte klarade att särskilja på sanning och aktivism.  Detta kommer aldrig att vara ett stolt ögonblick i feminismens historia...

Nu nås vi av den senaste aktivismen på nätet, #Vi kräver, där svenska kändisar tar ställning för Palestina. I uppropet krävdes olika saker som var sanna och viktiga: det outhärdliga våldet måste stoppas och blockaden av mat, medicin och vatten till Gaza, hävas.

Artikeln – som gick under hashtagen ”vikräver” – bars fram av en stor och uppriktig vrede som säkert var förförisk. Här tycktes det finnas enkla godhetspoäng att vinna. Det enda som behövdes var ett okej på mejlen, och så skulle man få sitt namn i tidningen, och visa att man stod på den rätta sidan. Och herregud, vad kunde gå fel? Vem är inte emot krig och lidande?

Problemet var bara det som inte sades i uppropet. Det talades om det fruktansvärda våldet som eskalerat ”senaste veckan”, men inget om vad som hänt dagarna innan, vilket råkade vara ett av de värsta terrorattentaten i modern tid, Hamas massmord i Israel. Det var lite som att prata om kriget i Afghanistan 2001 utan att nämna nine eleven. Ingen betvivlar det ofattbara lidandet i Gaza, men före det hade Hamas mördat 1 400 oskyldiga israeler, unga människor mest, barn också, ett brott av sådan omänsklig dignitet att tigande om det måste ha varit en tanke, och jag kan ganska säkert säga att detta, denna underlåtenhet, ökade utsattheten för den judiska minoritet i Sverige som har det svårt nog ändå. 

Det var som om deras lidande inte räknades, och jag blir faktiskt alldeles matt av det. 160 kändisar, skådisar, influencers, fotbollsspelare, artister, författare till och med – nära på alla som dyker upp i skvallerpressen – undertecknade, och lade käckt ut det på Instagram intill alla snygghets- och lifestylebilder, och det sorgligaste av allt var att ingen av dem säkert menade illa. 

För vad vet Pernilla Wahlgren och Theoz och alla andra kändisar om denna fråga? Helt klart är också Samir partisk i denna fråga, som kämpade aktivt att föra ut sin pappa från Gaza!

Det magstarka i detta sammanhang är att terroristorganisationen Hamas inte nämns en enda gång, de 220 civila israeler, kvinnor, barn, bebisar och åldringar som sitter gisslan i Gaza nämns överhuvudtaget inte. Inte heller nämns Hamas bestialiska terrorangrepp den 7 oktober...

För mig är detta obegripligt.

Sveriges Mångfald

Vi kan inte blunda för den växande antisemitismen i Sverige

28 okt. 2023

Att antisemitiska uttryck ökar i Sverige i samband med konflikter i Mellanöstern är ett mönster som går tillbaka ända till sexdagarskriget 1967.

Men det har blivit värre under årens lopp. Det första Gazakriget 2008-2009 blev en vändpunkt för antisemitismen i Sverige. Samtidigt som stämningen mot svenska judar blev hätskare blev gatudemonstrationerna mer aggressiva och polisen fick svårare att kontrollera dem.

Efter massakrerna i södra Israel är de antisemitiska uttrycken ännu grövre. 

Redan på lördagen, då blodbadet fortfarande pågick på vissa kibbutzer och samhällen i södra Israel, gick glada människor ut på gator och torg i flera svenska städer. 

De protesterade alltså inte mot militära angrepp från Israel, de firade att civila israeler dödats i det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Jag blir illamående, och min tro på mänskligheten raseras i ett slag.

Men antisemitismen har  tyvärr alltid varit ett inslag i det svenska samhället. I Uppsala domkyrka – Svenska kyrkans viktigaste helgedom – finns en judesugga, en antisemitisk karikatyr, från 1300-talet. Samma motiv återfinns i kyrkorna i Husby-Sjutolft och Härkeberga.

De allra äldsta kända svenska handskrifterna är också fulla med antisemitiska berättelser om onda och svekfulla judar. Samma inställning kan man finna världen över. En väldigt känd osanning är den att USA styrs av en judisk finansiell elit och därmed är de av denna anledning också Israels närmaste allierad. Samma fördomar och vanföreställningar har genom århundranderna florerat över hela Europa.

Men det går samtidigt inte att blunda för att det finns en tydlig koppling mellan problemen med öppen antisemitismen i Sverige i dag och invandringen från Mellanöstern.

Statsvetaren Anders Persson har påpekat att en stor del av invandrarna i Sverige från regionen kommer från det han kallar ”den första cirkeln” kring Israel, där fokuset på konflikten är större och attityderna mot Israel mer kritiska än i andra delar av Mellanöstern. Det handlar om Syrien, Libanon, Gaza och Västbanken. 

Personer som identifierar sig som muslimer har också en högre grad av anisemitiiska föreställningar än resten av befolkningen. 

Men problemen med antisemitism går inte att förstå och analysera om man inte också tar hänsyn till den stora invandringen från Mellanöstern.  

Ett utmärkande drag för den senaste tiden har varit hur många människor som inte tycks skämmas det minsta över att fira dödade israeler. Tvärtom har de glatt spridit sitt budskap i sociala medier och på gator och torg. För dem tycks det inte betinga något socialt pris att visa upp sitt judehat.

I Malmö – sedan länge ökänt för sina problem med öppen antisemitism – deltog hundratals bilar i en kortege på söndagen. Men firanden ägde rum också på mindre orter som Växjö och Kristianstad.

Länge har fokus i debatten legat på hur den öppna antisemitismen i Malmö ska bekämpas. Men nu tycks problemet i stället sprida sig. Det lär tragiskt nog innebära att möjligheterna till ett judiskt liv försämras på ännu fler orter. 

Det finns några självklara åtgärder att ta till. Bättre bevakning av judiska institutioner. Ökade bidrag till säkerhetsåtgärder. Mer fokus på hatbrott inom rättsväsendet. Indragna bidrag till föreningar som göder hatet.

Men hur gör man för att bekämpa antisemitism hos personer som bär sitt judehat med stolthet och som uppfostrar sina barn att tycka likadant?

Man ska inte överskatta politikens verkningskraft på detta område. Men politikerna har ändå en viktig roll att spela. Stödet för den utsatta judiska minoriteten måste vara ovillkorligt och priset för öppen antisemitism högt.

- Det är dags att på allvar konfrontera den ökade antisemitismen i Sverige. Vi måste slåss mot antisemitismen, allt annat är en skam.

Sveriges Mångfald

 

Israel riskerar att gå i samma fälla som USA efter 9/11

24 okt. 2023

Vrede och hämnd brukar sällan vara bra känslor för rationellt beslutsfattande.

När Israel nu planerar en markoffensiv mot terrorstämplade Hamas riskerar man att gå i samma fälla som USA gjorde efter dåden den 11 september.

Precis som al-Qaida då vill Hamas att Israel ska överreagera.

Lyssnar man på retoriken från premiärminister Netanyahu och israeliska generaler låter det väldigt mycket som president George W Bush efter terrorattackerna i New York och Washington 2001.

Fienden ska krossas och utraderas.

Precis som chockade amerikaner då ropade på vedergällning gör den israeliska befolkningen det nu. En fullt naturlig reaktion.

Precis som USA fick världens sympatier efter terrordåden rider Israel  nu på en våg att stöd. Men när Israels våld upplevs som oproportionerligt av omvärlden kommer sympatierna att övergå i hård kritik och fördömanden. Exakt vad som hände USA.

Hamas dödade 1400 israeler i sin terrorattack, varav många barn. Israel har redan dödat över 3 000 palestinier, bland dem minst tusen barn. Hur många fler civila ska dö?

Problemet för Israel är detsamma som för USA. Både al-Qaida och Hamas driver ideologier som inte kan besegras militärt. Israel kan döda hur många Hamasledare som helst men det kommer alltid att komma nya.

USA invaderade Afghanistan och därefter Irak i sin kamp för att utrota den islamistiska terrorismen. Resultatet blev långtifrån det önskade.

Tvärtom går det att hävda att USA:s krig mot terrorismen ledde till att fler muslimer runtom i världen radikaliserades och terrorn ökade. Ur al-Qaida föddes en ny terrorrörelse, Islamiska staten, IS lyckades till och med tillfälligt grunda embryot till en statsbildning.

Numera är både IS och al-Qaida klart försvagade men definitivt inte besegrade. Deras idéer lever vidare och vi ser hur anhängare runtom i världen agerar i deras namn. Senast svenskmördaren i Bryssel.

USA var enormt överlägsna militärt men lyckades ändå inte få bukt med den islamistiska terrorn.

Efter 20 år i Afghanistan tvingades USA lämna med svansen mellan benen i en kaotisk evakuering. Sedan över ett år har talibanerna återupprättat sitt islamistiska styre. Gruppen är inte helt olika Hamas.

Krigen i Irak och Afghanistan har försvagat USA som stormakt och gjort det amerikanska folket krigstrött.

President Joe Biden försökte förklara en del av dessa smärtsamma lärdomar för Benjamin Netanyahu när han tidigare i veckan besökte Israel men det är högst tveksamt om den israeliske premiärministern lyssnade.

Även om det tagit längre tid än förväntat tyder allting på att en israelisk markoffensiv står för dörren. Den kommer att innebära att mängder av Hamaskrigare kommer att dö men också många oskyldiga civila Gazabor.

- Det hämningslösa dödandet i Gaza måste få ett slut. Det är nödvändigt att Israel backar.

Vem ska styra Gaza?

Resultatet blir att hatet mot Israel bland palestinier kommer att öka ytterligare. Inte bara i Gaza utan även på Västbanken. Samma utveckling kommer vi att se i hela arabvärlden.

Militärt kommer Israel sannolikt att lyckas. Man har en överlägsen militärmakt. Hamas chans är att bedriva gerillakrigföring som åsamkar även Israel stora förluster. Så som irakiska grupper gjorde med sina hemmagjorda försåtsmineringar längs vägar där amerikanska trupper färdades.

Men vad händer när Israel lyckats slå sönder Hamas tunnlar och vapenförråd?

Vem ska då styra Gaza?

Israel kan inte bara lämna över området till den palestinska myndigheten. De kördes ut av Hamas redan 2007 och har varken kapacitet eller vilja att ta över.

Israel vill knappast ta ansvaret för drygt två miljoner människor på en trång landplätt som man överlät till palestinierna 2005.

Tror Israel att det ur den humanitära katastrofen i Gaza ska växa fram en moderat palestinsk rörelse som vill ha fred med Israel? Knappast troligt.

Betydligt mer sannolikt är att det ur ruinerna reser sig nya grupper vars främsta mål är att utplåna Israel från jordens yta.

Sista kriget

Netanyahu har sagt att det här blir det sista kriget mot Hamas. Efter det kommer den terrorstämplade gruppen att vara utraderad.

Lärdomarna från USA:s krigs mot terrorismen visar att det här kriget sannolikt kommer att följas av många fler så länge det inte blir en politisk lösning på konflikten.

Benjamin Netanyahu har alltför länge drivit linjen att Israel kan ignorera palestiniernas existens och samtidigt behandla dem som andra klassens medborgare. Det går inte att tänka bort två miljoner palestinier i Gaza och tre miljoner på Västbanken.

Bara när den israeliska ockupationen upphör och palestinierna får en egen stat eller man hittar en annan lösning som bådas parter kan leva med, kan det bli fred.

Hamas kan bara besegras genom att deras idé om att utplåna Israel marginaliseras hos majoriteten av palestinierna.

Wolfgang Hansson

 

Terrordådet i Bryssel

17 okt. 2023

Igår kväll mördades två svenska män och en annan man  skadades svårt i Bryssel i en terroristattack. Männen var på väg till en landskamp i fotboll mellan Belgien och Sverige, och männen bar svenska landslagströjor på sig.  Offren blev därför lätta måltavlor för terroristen, som i ett videoklipp, sade sig sympatisera med IS.

Det var en väntad vedegällning, efter koranbränningarna, och med all sannolikhet är bara detta början. Men terrorismen måste bekämpas och skall aldrig få vinna. Terrorism är en handling av ondska och ingenting annat. Vi beklagar djupt att oskyldiga människoliv tagits i terrorn och vedergällningens namn.

Vi lever redan i en ansträngd tid av våld och ondska med gängkriminaliteten och alla vansinniga skjutningar, och vårt land riskerar långsiktiga och allvarliga problem mellan olika grupper i vårt samhälle, kultur och religion kan skilja människor åt och detta kan få långtgående konsekvenser för Sverige. Detta ger bara högerkrafterna än mer näring. 

Vi lever i en mörk tid, och vi behöver ljusbärare som kommer med hopp.

 

Hamas dåd är ren och skär ondska

08 okt. 2023

Jag vaknade av nyheten om att HAMAS gått in i Israel och begått barbariska människorättsbrott. Man har slaktat människor för det faktumet att de är judiska människor. Filmerna och bilderna från Hamas attack mot Israel är fruktansvärda att se. Terrorister som öppnar eld mot besökare på en musikfestival. Hamas terrorister som går från dörr till dörr på Kibbutzer för att leta efter offer. Familjer som kallblodigt fått sina halsar avskurna i deras hem. Människor som tillfångatas som gisslan, därbland en överlevande från koncentrationslägren. Ihjälskjutna bilister längs israeliska vägar, massakerade civilister vid busshållsplatser. Och alla terrorister som skanderar "Gud är stor" Det vänder sig i magen, att betrakta all denna ondska.

Jag bodde i Israel i ett och ett halvt år när jag var ung, jag studerade på ett palestinskt universitet och har både palestinska och israeliska vänner. Det var fantastiska år, men interfadan hade redan börjat och med detta alla vansinninga självmordssprängningar. Jag har alltid haft stor förståelse för den palestinska sidan och jag vet om deras mycket svåra historia, och jag har många gånger sympatiserat med dem. Jag bör också tillägga att jag också har en del judiskt blod, trots detta så var jag både en Palestina vän men också en vän till Israel. Vi var många som också arbetade ideellt i Gaza, även mina judiska vänner. Vi var många som var idealister då, som trodde att vi kunde överbrygga de stora motsättningarna. Genom åren har jag regelbundet besökt Israel och Palestina, och hoppet om fredliga lösningar har blivit alltmer avlägsna. 

MEN VI FÅR HELLER  INTE GLÖMMA ATT ALLT INTE BARA ÄR SVART ELLER VITT. DET FINNS SÅ MÅNGA VÄNSKAPSRELATIONER MELLAN PALESTINIER OCH ISRAELER, SÅ MÅNGA KÄRLEKSRELATIONER OCH SAMARBETEN. OCH DET ÄR SÅ VIKTIGT ATT LYFTA FRAM, ATT ALLA MÄNNISKOR INTE HATAR VARANDRA, SOM MEDIERNA MÅLAR UPP DET TILL.

Men just nu känner jag bara tomhet, så mycket ondska som har avslöjats på bara några dagar. Palestinier som över hela världen firar Hamas illgärningar. Palestinier i Sverige, som runt om i landet visar öppen glädje för de fruktansvärda dåden i Israel. Vänsterpartiet i Malmö som överlåter sina lokaler till ett palestinskt firande över Hamas slakt av oskyldiga människor. Palestinier i Australien som skriker triumferande "gasa alla judar". Sympatisörer med Hamas i Köpenhamn som plockar bort alla ljus och blommor utanför den israeliska ambassaden. Jag undrar stilla, varför denna avgrund av ondska?

När Israel nu svarar på attacken kommer många palestinier att förlora sina liv. Den israeliska militären måste göra sitt yttersta för att minimera sådana skador. Men det står fullständigt klart att Israel har rätt att försvara sig mot terrorattacken.

Det finns en viktig skillnad i den här striden. Israels försvarsstyrkor är inte felfria, men landets mål är att slå ut ledare och fotsoldater inom Hamas.

Hamas däremot riktar tydligt in sig på civila. Det uppenbara målet med lördagens attack var att sprida död och skräck bland Israels befolkning. Och terrororganisationen skäms inte det minsta över sina grova krigsbrott. Tvärtom är de påtagligt stolta över att kunna visa upp israeliska lik på gatorna i Gaza.

Terrororganisationens ledarskap visar heller ingen hänsyn till den egna befolkningen. Att använda mänskliga sköldar är en del av strategin. Raketer avlossas regelmässigt från bostadsområden, barn skickas fram i områden där det pågår strider.

Om det får Israel att avstå från att slå tillbaka är det en seger för Hamas. Om strategin i stället leder till civila dödsoffer använder man dem glatt som ett vapen i propagandakriget. 

Även i Israel har de en tid pågått manipulationer av rättväsendet genom att premiärminister Benjamin Netanyahuförsöker ta kontroll över rättsväsendet, för att på så vis gå fri från anklagelserna om korruption. Hans koalitionsregering – som bygger på stöd från ultrakonservativa och ultraortodoxa partier – planerar att i strid med folkrätten bygga ut bosättningar på Västbanken. Och samtidigt har attackerna från bosättare mot civila palestinier ökat.

Utvecklingen i Mellanösterns enda demokrati väcker oro. Men det är inget som rättfärdigar det urskillningslösa våld mot försvarslösa kvinnor och barn som Hamas nu ägnar sig åt.

Under helgen har vissa debattörer försökt likställa dessa illdåd med ukrainarnas heroiska försvarskrig. Det är rent barockt.

Sanningen är att Hamas grova människorättsbrott mot israeliska civila snarare bör jämföras med den ryska massakern i Butja. Det är en skam att se att människor även i väst hyllar dessa satans mördare.

 

 

Därför bör inte Sverige gå med i Nato

2 sep. 2023

Jag personligen är emot ett svenskt medlemskap i Nato. 

Huvudanledningen är att ett Natomedlemskap varken skulle göra Sverige eller världen till en säkrare plats. Som medlem skulle Sverige bli del av en kärnvapendoktrin och vår röst och vårt agerande för demokrati, förebyggande och nedrustning försvagas.

Det går inte att skapa långsiktig säkerhet med hjälp av en militär allians och militära medel. Genom en allians med odemokratiska länder riskerar Sverige att dras in i krig och väpnad konflikt. 

Nato är en kärnvapenallians. Amerikanska kärnvapen utgör den så kallade kärnvapenparaplyet som Nato-medlemmarna ryms under. Det är därmed USA som dikterar alliansens kärnvapenpolitik. Storbritanniens kärnvapen utgör ett sekundärt stöd. Frankrikes kärnvapen är inte integrerade i Natos kommandostruktur men kan användas i försvar av alliansen om Frankrike vill.

Kärnvapen är en central komponent i Nato, där försvaret utgår från en blandning av kärnvapen, konventionella vapen och missilförsvar. Nato strävar efter att säkerställa alla medlemmarnas deltagande i den kollektiva försvarsplaneringen för kärnvapen även i fredstid, i form av lednings-, kontroll- och samrådsarrangemang. Bland annat genom Natos Nuclear Planning Group där medlemmarna permanent deltar i kärnvapenplanering och övningar samt SNOWCAT (Support of Nuclear Operations with Conventional Air Tactics), där Natoländer utan kärnvapen planerar inför att delta i ett kärnvapenangrepp genom användning av konventionella vapen. Även om Nato hävdar att det bara är en försvarsallians finns inga begränsningar för när eller hur kärnvapen skulle användas, inklusive användning av kärnvapen för en första attack (alliansen har ingen så kallad no-first use policy). 

Alla medlemmar är därmed delaktiga och medskyldiga om alliansens kärnvapen används. Detta innebär att svenska soldater till exempel kan behöva delta i en kärnvapenattack och högst troligen begå krigsbrott – då kärnvapnens katastrofala konsekvenser inte går att kontrollera och kommer döda och skada människor och miljö på ett sätt som är både oproportionerligt och som inte skiljer på stridande och civila. På senaste tiden taktiska kärnvapen diskuterats i media (det vill säga de lite mindre kärnvapen som kan användas med kort distans) på ett sätt som får det att låta som att denna typ av kärnvapen inte skulle bidra till så mycket förgörelse, vilket inte stämmer. Många av de taktiska kärnvapnen är i samma storlek som de som USA fällde över Japan 1945 och som ledde till att över 214 000 personer mördades och att människor än idag dör som en konsekvens av bomben.

Natos kärnvapenparaply skyddar oss inte från konsekvenserna av kärnvapen. I det fall kärnvapen används kommer de katastrofala humanitära och miljömässiga konsekvenserna även beröra oss. Inget land eller organisation har tillräcklig beredskap att hantera en kärnvapenattack, inte heller Nato eller dess medlemmar. Att ett kärnvapen skulle kunna få användas utan motattack är heller inte troligt, så en attack kommer högs troligt starta ett kärnvapenkrig med förödande konsekvenser. 

Ett svenskt medlemskap i Nato innebär även att vi öppnar upp för kärnvapen på svensk mark. Vissa Natoländer har nationella policyer om att inga kärnvapen får placeras på deras territorium under fredstid. Men dessa policyer anses inte gälla i krigstid. Sverige hade en chans att lägga in ett förbud mot kärnvapen på svensk mark i det värdlandsavtal som Sverige tecknade med Nato 2014, men valde att inte göra det. Ett svenskt och finskt medlemskap innebär ett nytt säkerhetspolitiskt läge där just Finland och Sverige skulle utgöra Natos gräns till Ryssland och därmed vara strategiska platser att placera kärnvapen och utländska militärbaser på. Trycket på Sverige skulle sannolikt vara omfattande.

Säkerhet skapas inte genom polariserande militära allianser och ytterligare militär upprustning. Ett svenskt Natomedlemskap kommer sannolikt att leda till ökade spänningar, polarisering och ökad acceptans av kärnvapen och upprustning, något som ökar riskerna för krig och konfrontationer både nu och i framtiden.

Natos säkerhetsstrategi bygger på avskräckning, alltså att genom att förbereda sig för krig och våld kunna hota sina motståndare med målet att förhindra dem från att anfalla. Militär makt och hot om våld är också alliansens främsta verktyg. Den militära upprustning som detta tankesätt leder till riskerar i sin tur att bidra till en upprustningsspiral. Denna mekanism skapas när ingen stat eller allians vill känna sig i underläge och därmed rustar upp ännu mer när grannländerna/motståndaren gör det. Det som sägs fungera som avskräckning leder då till ökad misstro, spänningar och större risk för att väpnad konflikt faktiskt bryter ut. 

Nato är en militärallians som byggdes upp som ett svar på det hot som västländer upplevde från Sovjetunionen. I och med det historiska bagaget går det inte att bortse från att ett svensk Natomedlemskap kan ses som ett hot av Ryssland. Föreställ dig att Ryssland, Belarus och Kina skulle ingå en militär allians som svar på Natos utvidgning. Det är en hypotetisk fråga, men vi måste fråga oss om det gynnar vår säkerhet att verka för denna sorts polariserade värld och de konsekvenser det kan få. Att överväga hur Sveriges agerande kan uppfattas av Ryssland är inte att låta sig styras av Ryssland, utan en faktor som självklart måste vägas in i säkerhetsanalysen om vårt mål är att förhindra väpnad konflikt och en väpnad attack mot Sverige. Om det är så att ett Natomedlemskap faktiskt riskerar att eskalera och förvärra spänningarna – har det inte då motarbetat sitt syfte? 

Den berömda artikel 5 garanterar enligt Nato att hela alliansens resurser kan användas för att skydda vilken enskild medlem som helst. Artikel 5 kan därmed öka risken för storskalig väpnad konflikt i och med att en attack mot ett medlemsland anses vara en attack mot hela alliansen. Därmed riskerar många länder att snabbt dras in i en väpnad konflikt som initialt kan ha börjat i liten skala. Ett svenskt medlemskap i Nato skulle även kunna bidra till att vi blir en måltavla. 

Nato är inte en demokratiklubb. Artikel 5 skulle också göra så att Sverige, om vi blev medlemmar, skulle kunna behöva strida eller bidra till andra länders militära agerande, till exempel utifrån vad Turkiet tolkar som ett väpnat angrepp mot dem. Nato beskriver sig ofta som en allians av demokratier och en försvarare av demokratiska värden, men det är en sanning med modifikation. Det finns flera Natomedlemmar med stora demokratiska brister till exempel Turkiet, Polen och Ungern. Orban i Ungern och Erdoğan i Turkiet har även innan Rysslands invasion i Ukraina haft en nära relation med Putin. Under alliansens tid har även länder såsom Portugal och Grekland haft stora problem med sin demokratiska status. Därtill bidrar Nato inte heller till demokratibyggande utanför alliansen. Nato har inga verktyg för att exempelvis demokratisera Ryssland och på så sätt kunna förebygga konflikt och krig. Nato är inte konfliktförebyggande, målet är inte att lösa några grundläggande problem.

Eftersom USA är den största och mäktigaste Natomedlemmen är det USA som dikterar villkoren för alliansen och dess utveckling framöver. Därmed går det inte att bortse från att USA har en lång historia av att invadera ett flertal länder militärt, något som Sverige som Natomedlem skulle behöva delta i om artikel 5 aktiveras. 

Skyddet från USA är också för många anledningen att söka medlemskap. Men USA:s roll i Nato är också i mycket hög grad beroende av amerikansk inrikespolitik. Olika presidenter och kongressmajoriteter har genom historien svängt mellan aktivism och isolationism. Ett påtagligt amerikanskt stöd till Nato och dess medlemsstater kan därmed inte tas för givet.

Sveriges Mångfald

 

 

Hotet mot Sverige

16 aug. 2023

Al-Qaidas hot är den här gången riktat mot hela landet och inte mot en specifik person. Hotet avhumaniserar Sverige och Danmark, dess grundlagar, myndigheter, diplomater och kungafamiljer och uppmanar sina medlemmar, sympatisörer och traditionella muslimer att ”visa obeveklig stränghet”. 

I tidigare fall har al-Qaidas lokala avdelningar planerat eller utfört dåd utan att förankra det med högsta ledningen. Den här gången är al-Qaidas högsta ledning involverad. 

”Gör slaget om Koranen till ert främsta uppdrag”, lyder deras order till sina medlemmar.

Al-Qaidas hot kommer ett par veckor efter en direkt uppmaning från Iraks mäktigaste religiösa ledare, Muqtada al-Sadr, och Libanons mäktigaste person, Hizbollahledaren Hassan Nasrallah, till ”unga muslimer” i Sverige att hämnas.

Terrornätverket al-Qaida har sedan början av 1992 visat sig kunna utföra brutala terrordåd över hela världen och sällan bli upptäckta i förväg. När det kommer till att göra slag av sina hot som är kopplade till religiös hämnd ligger al-Qaida bakom de flesta terrordåd i denna kategori. 

 I januari 2015 attackerades den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion och 12 personer dödades. Al-Qaida tog på sig skulden och hävdade att det var deras hämnd för publiceringen av Muhammedkarikatyrerna. 

 I början av november 2004 sköts den nederländska filmskaparen Theo van Gogh när han cyklade till jobbet. Al-Qaida tog på sig dådet och hävdade att det var hämnd för att van Goghs tio minuter långa film ”submission” som de hävdar ”kränkte islam”.

 I december 2010 sprängde svensk-irakiern Taimour Abdulwahab sitt bombbälte i centrala Stockholm och i sitt testamente hävdade han att det var hämnd för Muhammedkarikatyrerna.

 Två veckor senare greps flera personer – fyra i Danmark och en i Sverige – för att de hade planerat ett blodbad mot den danska tidningen Jyllands-Posten som publicerade Muhammedkarikatyrerna. Al-Qaidas pakistanska proxygrupp Lashkar-e-Taiba misstänks ha legat bakom det. 

 al-Qaida har även riktat hot mot den numera avlidne svenske konstnären Lars Vilks. 

Så al-Qaidas specialinriktning har blivit att vara de heliga skrifternas och traditionernas försvarare. Till skillnad från tidigare specifika hot eller terrordåd öppnar al-Qaida vägen för hämnd i form av hot om sprängdåd mot ambassader, kidnappning och mord på svenska diplomater samt bilda små terrorceller i Sverige för att döda ”alla” som är involverade i koranbränningen. Hoten inkluderar även ”svenska och danska hovet”.

Kommer al-Qaida att göra handling av sina hot?

Jag är orolig. 

Sverige har senaste åren hamnat i fokus för propaganda och påverkanskampanjer, till exempel, socialtjänsten och LVU, från islamistiska aktivister i världen. Det har gett resultat och Sveriges bild är demoniserad i den muslimska världen. Koranbränningen har fått extremistiska grupper som i vanliga fall är fiender, al-Qaida och Hizbollah, att enas om en enda sak: hämnd för koranbränningen. 

Jag är orolig att det kommer att ske. 

Sveriges Mångfald

 

 

Därför måste Koranbränningarna upphöra omedelbart

31 juli 2023

 

Yttrandefrihet är inte rätten att ovillkorligt få agera ut sina politiska uppfattningar hursomhelst och var som helst. Att bränna en religiös skrift utanför en församling är inte ett debattinlägg – det är ett uttryck för förakt!

Enskilda människor tar sig rätten att påverka Sveriges framtid på ett oroväckande vis. Definitivt är det vikrigt att få tänka fritt och yttrandefriheten är i sak viktig. Men när det kommer till att kritisera heliga skrifter och religioner, så måste en gränsdragning göras. 

Sverige ger nu fritt spelrum åt utländska krafter som vill destabilisera det svenska samhället och undergräva svensk säkerhetspolitik. Vi gör det genom att i samband med debatten om bokbränningar göra yttrandefrihetens absoluta rätt att få uttrycka sin åsikt till liktydig med rätten att var som helst och hursomhelst agera som man vill. Det hotar svensk säkerhet – vilket i veckan klargjorts med stort allvar av regeringen och av Säpo – liksom värdet av respekt för oliktänkande och förtroende mellan alla som lever i Sverige. 

Kärnfrågan är skillnaden mellan yttrandefriheten som en oförytterlig rättighet och rätten att utan begränsningar agera för sin uppfattning.

För att ta ett exempel; yttrandefriheten kräver inget tillstånd men för demonstrationsrätten finns sådana krav. Demonstrationsrätten är i sin tur en annan sak än rätten att tvinga på andra sin uppfattning, uttrycka sitt förakt eller hetsa mot dem. Begränsningar i dessa avseenden begränsar inte din yttrandefrihet, men väl hur du får agera på allmän plats och mot andra människor.

En fundamental skillnad mellan yttrandefriheten och demonstrationsrätten är censurförbudet som innebär att ett yttrande endast kan prövas i efterhand medan en demonstration på allmän plats enligt lag kan nekas i förväg.

Det vore därför bra om det mest högstämda värnandet av bokbränningar utgick från den brutala verklighet som hotar vårt samhälle. Nazisternas bokbränningar skulle självfallet kunnat ses som ett uttryck för deras yttrandefrihet när det gällde synen på liberala värden och judisk litteratur. Det är dock få som skulle vilja betrakta det så.

Om muslimska brödraskapet utanför koptiska bostadsområden och kyrkor i Kairo bränner biblar för att uttrycka sitt förakt mot kristna är det få som ser att det är den egyptiska yttrandefriheten triumferar. Om Nordiska motståndsrörelsen bränner judisk litteratur utanför judiska skolor eller marscherar utanför synagogor är det självfallet inte ett uttryck för vare sig teologisk diskussion eller åsikter om judisk tro utan om förakt och hån mot judar.

Utländska aktörers bränningar av Koranen för att hetsa och föda hat i det svenska samhället, och mot Sverige, samt underminera den svenska Natoprocessen är lika lite en självklar konsekvens av svensk yttrandefrihet. Sådana demonstrationer har i stället som syfte att motverka den yttrandefrihet vi vill värna mot yttre hot. 

Föreställningen att rätten att uttrycka sin uppfattning förutsätter en absolut rätt att göra detta var som helst och oberoende av sammanhanget är fel. Det är också fel att betrakta varje begränsning i hur man får agera för sina åsikter som en inskränkning av yttrandefriheten. Ingen har till exempel en självklar rätt att bli publicerad eller intervjuad bara för att man ställer krav på detta. Man får inte heller bränna sopor på torget för att protestera mot kommunens avgifter, mot miljöförstöring eller för att kräva en viss klimatpolitik, lika lite som man får klistra sig fast på gator eller förstöra konstverk. 

Begränsningen av hur och var man får demonstrera är i en demokratisk rättsstat inte en begränsning av yttrandefriheten, än mindre ett förbud mot att uttrycka en uppfattning. Det borde vara självklart att polisen i sin tolkning av ordningslagstiftning ska kunna begränsa var man utför olika handlingar av hänsyn såväl till lokal säkerhet, rikets säkerhet och med hänsyn till allmän ordning. Syftet och sammanhanget är betydelsefullt. Det gäller inte minst när det är uppenbart att valet av plats har en annan funktion än att föra fram eller diskutera en uppfattning.

 

 

Regeringen närmar sig målet om stramare invandring

13 juli 2023

Regeringen och SD går vidare med förslaget att skärpa villkoren för anhöriginvandring.

Målet är att färre ska söka sig till Sverige.

– Regeringen och Sverigedemokraterna fortsätter att stå upp för en stramare migrationslagstiftning, säger Mattias Bäckström Johansson, partisekreterare för SD, en pressträff.

Förslagen syftar till att minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige, säger han.

I lagförslaget ingår också att begränsa möjligheterna att få uppehållstillstånd av det som kallas humanitära skäl.

Regeringen och SD är överens om lagförslagen i Tidöavtalet och de ska ses som en del av det ”paradgimskifte” som partierna vill genomföra inom migrationspolitiken.

 

Åldersgränsen för när uppehållstillstånd får vägras en make eller sambo ska höjas från 18 till 21 år.

– Det motsvarar den högsta åldersgräns som tillåts enligt EU-rätten, säger migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M).

Förslaget bör innebära att fler tvångsäktenskap kan förhindras, säger hon.

Därtill ska försörjningskravet vid anhöriginvandring tillämpas i fler fall. I dag finns en frist på tre månader då försörjningskravet inte gäller för flyktingar samt ”alternativt skyddsbehövande”.

– Den nya huvudregeln innebär att för alternativt skyddsbehövande ska försörjningskravet gälla från dag ett, säger migrationsministern.

 

Samtidigt ska möjligheterna att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av det som kallas ”särskilt” ömmande omständigheter tas bort. Istället ska det skarpare kravet ”synnerliga” skäl gälla även för barn.

– Det här var den skrivning som gällde i utlänningslagen mellan 2005 och 2014 och som även migrationspolitiska kommittén föreslog, säger Bäckström Johansson.

Att få ner antalet anhöriginvandrare och antalet som får stanna av humanitära skäl var något som migrationsministern redan vid regeringsskiftet nämnde som ”snabba” åtgärder för att åstadkomma paradigmskiftet.

Nu går lagförslagen till lagrådet för granskning, och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december i år.

 

www.aftonbladet.se

 

 

Sveriges Nationaldag

6 juni 2023

Idag är Sveriges nationaldag, som borde firas stort. För vi har ett fantastiskt land. Men många är det som idag glömmer vår lands storhet. 

Jag är stolt över att vara svensk och en del av det här landet. Det gör mig varken till sverigedemokrat eller rasist. Men för mig är Sverige de gröna fälten, ängarna, alla vackra ängsblommor, men också blåsippan, liljekonvaljen och gullvivan. För mig är Sverige allemanrätten, de många sjöarnas land och all skog. Vårt land är också avlångt och kontrasternas land. Från Skånes slätter i söder till fjälllandskapen i norr.  Sverige är midsommarafton med midsommarstång och blomsterkransar. Sverige är kyla och vinterlandskap, renar, björnar och älgar . Vårt land är ljus och mörker och inte minst norrsken. 

Sedan jag var liten har jag avundats Norges patriotiska inställning till sitt land och glädjen och yran den sjuttonde maj. Har aldrig förstått varför vi inte känner mer glädje och samhörighet denna nationaldag. Kanske för rädslan att tolkas som rasist? Ja så fel allt egentligen är när man inte får vara stolt över sitt land och kulturarv. Så fel när vi har jantelagen, som förminskar och krymper, så fel när vi inte vågar älska vårt land och vara tacksamma över att vi bor i ett tryggt och säkert land, med en alldeles svindlande skönhet.

Så Grattis Sverige på din Nationaldag!

 

Sveriges Mångfald

 

Korruptionen i den svenska politiken

27 maj 2023

 

 

De gränslösa.

- En bok om politikers skolaffärer

Av Marcus Larsson och Åsa Plesner

 

Vi väljer att recensera en väldigt intressant bok, som har kommit ut på marknaden, och den handlar om svenska politikers smutsiga affärer och korruptionen när det gäller friskolorna i Sverige. 

Detta är en för viktig bok för att inte tas upp här.  Vi i Sverige tror att korruption finns i andra länder men inte här. För övrigt finns den utbredd i alla myndigheter och i olika former.

Men här återger vi bokens handling och om vinsterna i friskolorna.

Han valde ordet ”klägg”, Håkan Juholt, när han skulle beskriva den svenska korruptionen. Han visste vad han gjorde. Enligt ordboken betyder det obehaglig kletig massa, och det är just obehaget, äcklet, som till sist väcks till liv vid läsningen av ”De gränslösa” av Marcus Larsson och Åsa Plesner.

Boken börjar med ett enda långt tragglande av typen: Ulf Kristersson är gift med Birgitta Ed som grundade pr-byrån Springtime med bland andra Göran Thorstensson. Kristersson, Ed och Thorstensson äger en sommarstuga tillsammans. 

Ed sitter i styrelsen för Europaskolan. Thorstensson sitter i styrelsen för Watma Education. Skolkoncernen Watma omsätter årligen nära sjuhundra miljoner kronor, och bedriver undervisning via ett flertal skolhuvudmän. VD för Watma är Anders Hultin, politiskt sakkunnig för Moderaterna 1991–1994 och en av arkitekterna bakom friskolereformen.

Förra året oroade sig styrelsen i Watma Group Ab för risken att politikerna skulle sänka skolpengen för friskolorna. Och tänka sig! När Kristersson blev statsminister minskade risken för detta, och skolkoncernernas aktiekurser steg.

Detta är klägget – sammanblandningen av lagstiftare och välfärdskapitalister, den systematiserade bestickningen presenterad som entreprenörskap och valfrihetsvurm. Larsson och Plesner blottlägger det noggrant och pedagogiskt, med patos men också en viss analytisk distans. Det är en beundransvärd folkbildningsinsats.

Själv blir jag drabbad in i märgen, alla dessa namn och köperelationer gör mig till slut ursinnig. Det är så ovärdigt och så klandervärt, denna massa av politiker och lobbyister som smiter in och ut mellan uppdrag i riksdag, regering, påverkansfirmor och välfärdsbolag. Alla dessa människor som först skriver lagar som möjliggör handel med utbildning och som därefter ordnar aktieportföljer i bolag som har som affärsidé att göra vinst på sänkt lärartäthet, minskade skolgårdar, nerdragen elevhälsa och indragna skolbibliotek.

Det är vämjeligt – och efter att ha läst boken känner jag för att skrika: jag anklagar er! Ulf Kristersson, Göran Persson, Gunnar Hökmark, Peje Emilsson, Per Egon Johansson, Carl Bildt, Lotta Edholm och alla ni andra – ni är politikens dödgrävare och välfärdssamhällets strypare!

Ni skor er på barn genom att stjäla skattemedel och skapa en korrupt marknad som bara fungerar så länge som ni själva, den självgoda politikerklassen, garanterar dess existens. Vad är ni ens för liberaler, som inte vågar göra business på en riktig marknad? Det är ni som är klägget, så målande beskrivet av den utstötte socialdemokraten Juholt, och så skickligt avslöjat av Larsson och Plesner.

Hoppet står nu till just detta ursinne, detta djupt kända förakt som faktiskt går bortom ideologi. För det Larsson och Plesner visar är att det också bland högern växer ett missnöje och en ilska inför det organiserade rofferiet. Låt oss hoppas att en anständighetens allians snart kan vinna över klägget, en gång för alla.

Sveriges Mångfald

 

Mitt arv

30 apr. 2023

Man säger att redan i barndomen, så möter vi människor, som kommer att prägla oss för resten av våra liv. Dessa människor blir våra förebilder och inspirationskällor. Min stora förebild och inspiration är min farmor och hennes öde, liksom hennes skarpa intellekt och medvetenhet. Även min pappa räknar jag också som en helt avgörande förebild.

Mitt liv har ända sedan barndomen varit politik och social medvetenhet, där jag tidigt lärde mig de sociala orättvisorna, framförallt att människor föds med ett socialt arv. Så redan i födelse ögonblicket försvinner jämlikheten. Särskilt stora var skillnaderna när min farmor levde och när min pappa var barn. 

Min farmor blev änka tidigt, och hon hade sju barn att ensam försörja och fostra. Hon gjorde detta med bravur, men priset för hennes stora ansvar, blev också tidigt en sviktande hälsa. Hon fick också stå tillbaks när det gällde hennes intellektuella kapacitet, detta då jag minns min farmor som en av de skarpaste intellekt jag mött. Hon hade inte den förmånen att kunna utveckla hennes begåvning och framförallt hennes analytiska och samhällsriktiga analyser. 

På våra släktsammankomster, som var både stora och bullriga, samlades många syskon kring farmor och diskuterade pasionerat politik. Jag kommer ännu ihåg hur jag hellre lyssnade på deras politiska samtal, än lekte med mina kusiner. 

På min pappas sida har politiken alltid varit närvarande i vardagen, som säkerligen är ett raktsigande arv ifrån min farmor. Pappa lärde mig allt om politik redan som barn, man kan säga att jag levde och andades politik från väldigt tidig ålder.  Pappa överförde sin sociala medvetenhet till mig, han gav mig också tron att allt var möjligt. Han öppnade mina ögon för orättvisorna i samhället , men mest av allt gav han mig verktyget att tro på mig själv och lät mig förstå att kunskap är makt.

Så på min väg genom livet, har de flesta valen varit politiska och jag blev än mer radikal än min farmor och min kära far. Men mest av allt, har alla mina yrkesval handlat om att jobba mot sociala orättvisor och utsatthet. Men många tragedier har hindrat mig. 

Mitt fokus har alltid varit att förändring är möjligt - tillsammans. Jag står alltid på de utsattas och behövandes sida. 

- Denna insikt hade aldrig varit möjligt utan min farmor och pappa. Vad jag än gör, var jag än befinner mig i livet, kommer alltid min farmor och min pappa att vara mina moraliska och inte minst politiska kompasser.

 

Sveriges Mångfald

 

 

Rätten till ett värdigt liv

26 apr. 2023

Sverige har blivit ett alltmer ojämlikt land. Resultatet av politiska beslut som spätt på klasskillnaderna och underlåtenhet att möta problemen är att landet dragits isär och är på väg att gå sönder. 

Vi bor i dag i ett land som kan karakteriseras som såväl ett paradis för miljardärer som ett helvete för den som är fattig. De som upplever denna fattigdom kämpar varje dag för att kunna ge sina barn näringsriktig mat, ha råd med fritidsaktiviteter och semester och för att förhindra att kronofogden knackar på dörren eller hyresvärden kommer med en uppsägning av kontraktet. 

Det handlar om hundratusentals människor som avstår från tandläkarbesök och mediciner av ekonomiska skäl. Det handlar om gamla med usla pensioner, det handlar om människor i tidigare eller aktivt beroende, det handlar om långtidssjukskrivna som bestraffas för att de inte kan arbeta, det handlar om personer med funktionsnedsättning vars ersättningar och rättigheter ständigt ifrågasätts och det handlar om flyktingar och asylsökande som förväntas överleva på 71 kronor per dag.

Samtidigt ifrågasätter en del högavlönade debattörer förekomsten av fattigdom i Sverige. ”Ingen svälter i Sverige” brukar de säga. Därmed förminskar de problemet med fattigdom så länge inte svält förekommer. Själva ifrågasättandet av fattigdomen leder till att alla som lever i ekonomisk utsatthet beläggs med skam. 

Vi hör varje dag om att skolbarn inte får tillräckligt med mat hemma och att fler därför äter mer i skolan. Särskilt tydligt är detta på fredagar och måndagar eftersom helgen innebär hunger. 

Barn drabbas – som så ofta – hårdast. Att gå hungrig och behöva använda urvuxna kläder är en sak, att inte ha råd att vara tillsammans med kompisar en annan. Nästan alla fritidsaktiviteter kostar pengar och inte ens skolan är fredad från avgifter trots att det är förbjudet i lag att ta ut avgifter för skolgång. Men när klassen ska åka på utflykt och alla förväntas bidra med ett par hundralappar blir följden att fattiga barn tvingas sjukskriva sig för att slippa betala. 

Nu diskuteras dyrtiderna, inflationen och de skenande livsmedelspriserna. Sällan har vi väl sett så lite av politisk handlingskraft. Och när politiska beslut väl fattas så innebär de snarare att problemen förvärras. Förstår inte de styrande att försämringar för vuxna arbetslösa leder till svårigheter för den arbetslöses barn? Fattar de inte att fattiga föräldrar ger traumatiserade barn? Var beslutet att införliva FN:s barnkonvention i svensk lag bara ett sätt att dölja hur lite som görs? 

Mycket skulle kunna göras. Till exempel höja barnbidraget, det är träffsäkert och lätt att administrera och ger direkta effekter för barnfamiljernas ekonomi. 

Förbättringar kan göras för samtliga pensionärer med låg pension till exempel genom en höjning av garantipensionen. Eller se till att bostadsbidraget höjs i takt med kostnadsökningarna. Dagens höjda hyresnivåer riskerar att leda till massvräkningar som också kommer att drabba många barn. 

Höj den skamligt låga ersättningen till flyktingar och asylsökande.  

Att erbjuda skolfrukost till barn och ungdomar skulle ge bättre studieresultat och ge en välkommen avlastning för fattiga hushåll. Barn ska inte tvingas börja skoldagen hungriga. 

Sjuk- och aktivitetsersättningen – som förut kallades förtidspension – innebär en politiskt beslutad fattigdom som drabbar hundratusentals vuxna som tvingas leva på som mest 11 190 kronor i månaden. 

 Vi organiserar människor för att förbättra våra  villkor och bekämpa orättvisor. Att det i Sverige i dag jämsides med fattigdomen finns cirka 600 personer som var och en har en förmögenhet som överstiger ett tusen miljoner kronor är ett exempel på hur utvecklingen i Sverige gått fel under många år. 

Rätten till ett värdigt liv gäller inte alla i Sverige i dag.

 

Sveriges Mångfald

 

Åskådare

3 apr. 2023

När blir vi åskådare? Varje samhälle har sitt eget regelsystem, det som brukar kallar normer. Samhällets, gruppens och individens normer har stor betydelse för hur människor beter sig i olika situationer.

En sak är säker: Att vara åskådare är inte samma sak som att vara neutral. Med din tystnad skickar du signaler till både offer och förövare. Åskådaren kan öka offrets känsla av utsatthet. Samtidigt kan förövaren tolka åskådarens passivitet som ett tyst medgivande.

Faktum är att ju fler som ser på, desto mindre troligt är det att du eller någon annan gör något. Du ser någon utsättas för övergrepp, bli misshandlad eller mobbad. Chansen att du ingriper är minimal. Kanske tror du att just du har civilkurage när det verkligen gäller? Historien visar tyvärr att du förmodligen, liksom de flesta andra, helt enkelt är för feg.

Vi talar många gånger och även ibland sjunger om, att Sverige har blivit kallt, detta är tyvärr den bistra sanningen. Det handlar mest om att "man skall sköta sig själv och skita i andra." Vi såg det tydligt under pandemin, när människor var ute och rörde sig, trots att man ibland var smittad. Mötande personer med svaga immunsystem kunde det få dödliga konsekvenser... Naturligtvis hjälpte det till att vi hade en vag och urusel pandemipolitik. 

Men hur fungerar annars vårt civilkurage? Ger vi verkligen alltid en hjälpande hand till exempelvis  någon som blir misshandlad på gatan? Ingriper vi alltid när en medmänniska behöver oss? Var är vårt civilkurage, när det gäller att protestera mot elpriserna och matpriserna osv? Människor lever alltmer under existensminimum till följd av de skyhöga el och matpriserna, i reportage i tidningar säger barnfamiljer, att föräldrarna hoppar över någon måltid varje dag för att barnen skall få äta sig mätta. Men alla barn är inte förunnade att kunna äta sig mätta. 

Hade det varit nere i Södra Europa, hade man aldrig accepterat varken el eller matpriserna, man hade gått man ur husen och ut på gatorna och torgen och protesterat...

Men i Sverige finner man sig i det mesta, man låter sina barn gå hungriga och man accepterar att elpriserna försätter vanliga människor i konkurs...

I Sverige dödas varje år kvinnor av våld i nära reationer, många av dessa sökte kontaktförbud, men som avslogs av åklagare. Just för att man inte ansåg att hotet var tillräckligt stort. Fortfarande är kvinnovåld en farsot i det svenska samhället och ännu har vi inga lösningar på det. Fortfarande är det ett gigantiskt systemfel. 

Vad behövs för att människor skall engagera sig, vad krävs för att vara en god medmänniska och stå upp för varandra? Vi måste våga ta tillbaka vårt civilkurage. 

Jag vågar, gör du?

 

Sveriges Mångfald

 

 

Likheter mellan invasionerna av Irak och Ukraina

20 mars 2023

 

För 20 år sedan gjorde George W Bush samma fatala felkalkyl som Vladimir Putin i dag. Han startade ett olagligt krig helt i onödan med fruktansvärda konsekvenser. Mycket talar för att Bush invasion av Irak formade Putins beslut att angripa Ukraina.

Precis som Rysslands invasion av Ukraina så byggdeGeorge W Bush upp sitt krig under lång tid. Han lät sin utrikesminister Colin Powell i FN:s säkerhetsråd presentera vad som påstods vara bevis för att Iraks diktator Saddam Hussein skaffat sig massförstörelsevapen.

Men när världen inte lät sig övertygas att godkänna en invasion satte Bush istället ihop en koalition av villiga länder. Storbritanniens Tony Blair hoppade på tåget trots omfattande protester på hemmaplan.

In i det sista försökte världen stoppa den amerikanska invasionen. Svenske nedrustningsexperten Hans Blix skickades till Irak för att tillsammans med ett stort antal vapeninspektörer hitta bevis för att det fanns massförstörelsevapen i Irak. Han hittade inga.

Men George W hade redan bestämt sig. Till slut var kriget oundvikligt. Men lika orättfärdigt och onödigt som Putins invasion av Ukraina.

Precis som Putin i dag hade Bush tänkt sig ett blixtkrig. De amerikanska trupperna skulle rulla in över Irak, störta den avskydde diktatorn och mötas av folkets jubel.

Men precis som Putin hade han fel. Visserligen deklarerade Bush ”Mission accomplished” efter sex veckor. Sanningen var snarare att kriget precis hade börjat.

2011 började USA dra sig tillbaka efter att 4 500 amerikanska soldater stupat och irakier i hundratusental avlidit av krigets följder med brist på mediciner, mat, el och rent vatten.

Istället för att bekämpa islamistisk terrorism lade Bush grunden för terrorgruppen al-Qaidas verksamhet i Irak som sedermera blev Islamiska Staten.

Irak blev inte det demokratiska skyltfönster mot arabvärlden som Bush hade tänkt. Snarare ett avskräckande exempel.

Bushs lögnaktiga motivation för kriget både retade och inspirerade Vladimir Putin. Han, och många med honom, undrade hur det kunde komma sig att det var ok för USA att utan FN:s godkännande invadera ett annat land och byta ut dess ledare.

Samtidigt var det sannolikt här ett frö såddes i Putins hjärna. Möjligheten att Ryssland kunde göra precis samma sak som USA. Invadera ett annat land för att tillvarata sina egna nationella intressen. Eller som i Bush fall; störta en ledare som hämnd för att hans pappa, Bush den äldre, inte ville slutföra jobbet under det av FN sanktionerade Gulfkriget 1991 för att kasta ut Irak ur Kuwait.

Bortsett från att störta Saddam nådde George W inget av USA:s strategiska syften. Istället för att skapa ordning i oljelandet Irak utbröt totalt kaos. Istället för att bygga en stabil demokrati släppte USA loss de sekteristiska konflikterna mellan sunnimuslimer, shiamuslimer och kurder.

USA:s ärkefiende Iran har i dag ett stort inflytande i Irak där politiskt kaos fortfarande råder även om säkerhetsläget är något bättre än under de många år USA hade tiotusentals soldater stationerade i landet.

Putin verkar inte ha lärt sig något av Bushs misstag. Snarare har han successivt bestämt sig för att Ryssland har rätt att agera militärt när man anser sina nationella intressen hotade.

Han tyckte sig få nya bevis för att västvärlden agerar som den vill när man utnyttjade beslutet i FN:s säkerhetsråd att inrätta en flygförbudszon över Libyen 2011 till att störta diktatorn Moammar Gaddafi. FN hade bara sagt ja till att förhindra att Gaddafi genomförde ett folkmord på sig egen befolkning.

 

Putins mål med invasionen i Ukraina var inte att skapa ett demokratiskt skyltfönster i sitt grannland. Istället att hindra att ett sådant etablerades vid Rysslands gräns.

Men rent principiellt finns det många likheter mellan George W:s invasion av Irak och Putins dito av Ukraina. Tyvärr banade Bush folkrättsvidriga agerande vägen för Putins invasion.

Irak lever fortfarande med konsekvenserna av Bush beslut. Ukraina och Europa kommer att få leva med följderna av Putins orättfärdiga krig minst lika länge.

 

Fakta Vladimir Putins karriär

Vladimir Putin växte upp i Sankt Petersburg, och rekryterades som 23-åring till den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.

Han kom till Moskva 1996 och arbetade i presidentadministrationen. 1998 blev han chef för nya säkerhetstjänsten FSB, året därpå premiärminister.

Dåvarande presidenten Boris Jeltsin utsåg Putin till sin efterträdare, och då Jeltsin plötsligt avgick 31 december 1999 fick Putin ta över som president.

Putin har därefter omvalts med starkt stöd, men mellan 2008 och 2012 gjorde konstitutionen det omöjligt för honom att ställa upp i presidentvalet. Hans efterträdare, Dmitrij Medvedev, fick kliva in som president och Putin blev premiärminister. Samtidigt genomfördes författningsändringar så att Putin kunde återväljas, vilket han gjordes 2012.

Putin har kallat Sovjetunionens sammanbrott för 1900-talets största geopolitiska katastrof. Han har också aktivt strävat efter att göra Ryssland till en stormakt. Han har också motverkat Europeiska unionens och Natos utvidgning till länder i Östeuropa.

Putin vann presidentvalet 2018, och har sedan dess sett till att ändra konstitutionen så att han kan sitta kvar som president i ytterligare två mandatperioder.

(Källa: Nationalencyklopedin)

Den internationella kvinnodagen 2023

8 mars 2023

Idag är det den internationella kvinnodagen, det är en dag av stor betydelse för många kvinnor världen över. För faktum är att vi kvinnor alltid fått kämpa för våra rättigheter, för vi lever i männens värld. Vi får aldrig glömma de djärva kvinnorna som gick före oss, och som lade grunden för ett rättvisare och jämställt samhälle världen över. 

När jag tittar tillbaks på min mormor och farmor, ser jag kvinnor som fick kämpa hårt i männens värld. Min mormor kämpade sig till ett bra jobb, som inte var en självklarhet när man kom ifrån arbetarklassen och med detta så möttes hon också av typiska fördomar, som om hon använde sitt utseende eller att hon även gått sängvägen för att få framgång. Min mormor vågade vara annorlunda och vågade i alla lägen vara sig själv. Kanske till stor del för att hennes föräldrar uppfostrade henne så och gav henne modet. Men än idag kan jag höra kommentarer om min mormors resa, inte vänligt utan fördomsfullt. Själv skrattar jag åt hatarna och jag omfamnar varje dag min mormors mod att vara sig själv. För hon brydde sig inte alls om de normgivande könsrollerna. 

Min farmor var intelligent som få, stark och orädd. Men fångad i ett orättvist öde, där hon blev änka tidigt och fick ensam uppfostra sju barn. Hon hade ryskt påbrå, vilket gjorde att hon fastnade ännu mera i fällan av både fördomar och diskrimineringar. För hennes prioritering var först och främst alltid hennes barn. Vilket också gjorde att hon tvingades acceptera villkoren i männens värld. 

Men jag kommer ihåg min farmor som alldeles bländande och storslagen. Hennes intellekt var som en ocean, allt kunde hon och allt var hon. Det var min farmor som lärde mig politik och gav mig intresset för politik och även samhällsdebatten. Det var min farmor som gjorde mig medveten om socialismen och feminismen. Hon gav mig också arvet att alltid stå på de svagas och utsattas sida. Så sannerligen gav min kära farmor mig hela världen. 

Så många gånger går mina tankar till min farmor, och det är med sorg jag känner att hon aldrig fick den chansen att utveckla sig till sin fulla potential. Hon blev ett offer i det patrikata systemet. Men vilken kvinna, min stora förebild!

Min mamma var en kvinna av sin tid, med sextio och sjuttiotalets frigörelse. Hon var sanneligen en stark och modern kvinna, men i vissa fall betydligt mer traditionell än sin egen mamma. Ibland har jag tänkt att min mormors liv påverkade min mamma att bli lite mer konservativ. Tyvärr hann aldrig min mamma att bli gammal, men hennes stora avtryck är den enorma kärleken och empatin hon hade för alla människor. Tveklöst berörde min mamma många människor, jag förstod tidigt att hon inte bara var familjens medelpunkt utan att hon hade den effekten på många människor. Det blev ödsligt och tomt den dagen mamma lämnade jorden.

Som jag ser det , är medvetenhet en resa som skapar ett mönster genom flera olika generationer. Min medvetenhet har jag fått genom min släkts resa och erfarenheter genom deras liv. På samma vis kommer mina döttrar att ärva mina erfarenheter, men ställningstagandet är deras eget. Jag vet heller inte vilken betydelse mitt liv kommer att ha för dem i deras ställningstagande. 

Men en sak vet jag, mitt liv präglas av kamp på många olika plan. För mig är kampen lika naturlig som att andas, mitt liv har präglats av feminismens tankar liksom socialismens ideal. Men det har mest av allt handlat om att vara de svagas röst. 

Det är min absoluta öertygelse, att feminismen fortfarande har många kamper kvar och lång väg att gå. Att det är stor skillnad på feministiskt arbete och jämställdhet. I vårt land vill vi gärna påstå att vi kommit långt i vårt arbete för jämställdhet, samtidigt har vi familjerätterna som strävar att tilldöma gemensam vårdnad även när våld förekommer. Vi har kvinnojourerna vars finansiering grundas på de kommunala bidragen, vilket gör att kvinnojourerna därmed har anmälningsplikt gentemot de hjälpsökande  våldsutsatta kvinnorna med barn som söker deras hjälp.

Så sannerligen har vi lång väg att gå, men tillsammans är vi starka. Varma gratulationer på den internationella kvinnodagen! Det är en dag att känna stolthet över att vara kvinna.

Sveriges Mångfald

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

Edith Södergran

Feminism och jämställdhet

7 mars 2023

Över hela världen har kvinnor och tjejer mindre makt än män – ekonomiskt, politiskt och över den egna kroppen. Det betyder inte att kvinnor och tjejer är det svagare könet, utan att kvinnors och tjejers position i samhället är svag.

Jämställdheten berör inte bara kvinnor som individer, utan är en förutsättning för en demokratisk, rättvis och hållbar utveckling i världen. Sida pekar exempelvis på studier som visar samband mellan ökad jämställdhet och minskad fattigdom.

FN:s kvinnokonvention, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, trädde i kraft 1981, och i början av 2000-talet antogs åtta mål, de så kallade milleniemålen, för att utrota fattigdomen i världen till år 2015. Två av delmålen är jämställdhet mellan könen och minskad mödradödlighet.

Vid FN:s toppmöte i september 2015 antog världens stats- och regeringschefer 17 globala mål och Agenda 2030 för hållbar utveckling. Världens länder har åtagit sig att från och med den 1 januari 2016 fram till år 2030 leda världen mot en hållbar och rättvis framtid. Mål 5 är att uppnå jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt.

Huvudmålet har 9 delmål. Här är de tre första:

1. 5.1 Avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt.
2. 5.2 Avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och andra typer av exploatering.
3. 5.3 Avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning.

Matpriserna skenar

6 mars 2023

Sajten Matpriskollen larmar om en rekordstor ökning av matpriser i butikerna.

Barnmat och välling är två av produkterna som toppar listan.

Vår svaga krona gör att de svenska priserna sticker iväg extra mycket.

Matpriserna skenar. Prisökningen på mat i februari är den största sedan den oberoende sajten Matpriskollen började mäta 2015. Barnmat, välling och blöjor toppar listan på de varor som ökat mest i pris i svenska butiker. 

– Vi har aldrig sett något liknande, säger sajtens grundare Ulf Mazur.

I februari ökade matpriserna med 2,5 procent jämfört med januari.

– Vi tittar på vad produkter kostar i slutet på månaden och i början på månaden. När det är så här brett, 2,5 procent på en månad på matrelaterat och 2,1 procent på alla varor i snitt, för hela 2021 var det 1,1 procent på totalen. Det är klart att det är dramatiskt, säger han till Ekot.

Han säger till TT:

– Det går inte ihop för många. Det börjar bli ett problem som politiker behöver göra något åt, särskilt för exempelvis ensamstående med barn. De som har det tuffast måste ha mat på bordet.

Ulf Mazur uppger att blöjor ökat 10,8 procent bara i februari. Flera sorter av välling ökat med omkring 20 procent.

Även djurmat, grönsaker, snacks och godis har ökat betydligt i pris. Enligt Ulf Mazur handlar det inte längre om det jordbruksnära, som i början då matpriserna drog iväg.

Nu finns ökningarna på allt, och i alla led. Förpackningar, transporter och råvaror, och så förstås allt som är importerat.

Mazur konstaterar att varje procent som matpriserna stiger innebär ökade kostnader för konsumenterna på tre miljarder kronor.

Orsakerna till att matpriserna stiger är flera, säger Livsmedelsföretagens chefsekonom Carl Eckerdal til TT.

Pandemin, klimatproblemen och kriget i Ukraina påverkar alla länder. Men en sak sticker ut för Sverige: vår svaga svenska krona.

Det sistnämnda gör att svenska priser sticker iväg extra mycket.

– Det är den värsta häxbrygden som kokats ihop, säger han till nyhetsbyrån.

Mattias Persson, chefsekonom på Swedbank, säger att de kraftigt stigande matpriserna är en signal om att inflationen fortsätter – och den kan också bita sig fast.

Persson anser att Riksbanken måste höja styrräntan ytterligare.

– Riksbanken behöver agera. De kommer att behöva höja mer än vad som sades i deras tidigare prognos, säger han till TT.

www.aftonbladet.se

Kritik mot kontakt förbudet

4 mars 2023

Det var med glädje som jag tog emot nyheten att regeringen kommer att stärka kontaktförbudet. Få åtgärder i bekämpandet av kvinnovåldet i Sverige, har just varit så verkningslösa som kontakt förbudet.

Utan överdrift hade många kvinnors liv kunnat räddats genom åren, om just kontakt förbudet hade fungerat. Statsministerns och regeringens handlingsplan kring kontaktförbudet, är väl genomtänkt. Så av denna anledning, hoppas vi nu att detta kan bli en viktig hörnsten i arbetet mot kvinnovåld.

Men det är ändock så oerhört viktigt att belysa när kontaktförbuden inte fungerat, eller ens beviljats. Många gånger har mordoffer desperat sökt kontaktförbud , men man har avslagit deras ansökan med motivering att utsattheten inte varit tillräckligt stor eller hotet. Med dessa motiveringar har allt för många kvinnor fått betala med sina liv. 

Vi har genom åren fått ta del av skrämmande historier kring polis och åklagares arbete kring kontaktförbudet. Och bristerna är många och stora, framförallt upplever vi att kvinnovåld rent allmänt prioriterats lägre i rättsväsendet liksom även i det lagstiftande arbetet.

Några korta historier som vi skulle vilja påminna läsarna om kring kontaktförbudet är dessa:

- En väldigt hotad och utsatt kvinna med flera barn, utsatt för upprepade mordförsök, sökte kontaktförbud. Hon blev kallad till polisen tillsammans med hennes advokat för att utreda hennes rätt till kontaktförbudet. 

( Gången som följer är alltså att behovet av kontakt förbud utreds av polis, som sedan skickar undersökningen till åklagare, som tar beslut huruvida kvinnan har rätt att erhålla kontaktförbud eller ej.)

När denna kvinna satt vid polisen med hennes advokat, ringer plötsligt kvinnans fd man till advokatens mobil och hotar kvinnan och advokaten framför polisen som undersöker kvinnans rätt till kontaktförbud.  När de senare lämnar polishuset, är både advokaten och kvinnan övertygad om att ett kontaktförbud kommer att bifallas henne. Utredningen gjordes på fredagen och redan på måndagen får advokaten avslag på ansökan och det märkliga i detta var att åklagaren hade stämplat avslaget innan polisen var klar med utredningen om rätten till kontaktförbudet.

- Det som sedan hände kvinnan var att hotbilden trappades upp ytterligare, ett nytt våldsdåd, evakuering avpolis från hemmet, familjen placerad på en helt annan ort med omgjorda identiteter. 

- Ensamstående kvinna utan barn i ett destruktivt förhållande, som hon hela tiden försökte bryta upp från. Mannen övervakade henne och hotade henne och hennes familj till livet. Kvinnan isolerade sig allt mer i rädsla att mannen skulle avsluta sina hot att döda henne. 

Hon sökte vid tre tillfällen kontaktförbud, samtliga gånger avslogs ansökningarna, med motiveringarna att det inte fanns en tillräckligt stor hotbild kring henne. 

- Kvinnan dödades av mannen som bröt sig in i hennes bostad en natt.

Kvinna med flera barn som familjerätten tilldömt fd mannen delad vårdnad av barnen, trots att hon framför barnen misshandlats svårt upprepade gånger av fadern till hennes barn. Hennes önskan var att slippa träffa mannen vid växlingen av barnen. 

Polis och åklare ansåg att inte bhov av kontaktförbud förelåg, utan avslog ansökan.

- Denna kvinna dödades i sin hall inför barnen, när mannen kom för att lämna barnen. 

Sveriges arbete kring våldsutsatta kvinnor har varit en lång väg av misslyckanden i våra ögon, så mycket skulle och borde ha gjort för länge sedan. Att möta alla offer i en ofungerande rättsapparat, förändrar för alltid våra ögon. Så många tragedier, så många människoliv och så många förstörda liv. Vi kommer aldrig att sluta vårt arbete, innan alla offer får upprättelse, detta kommer inte att ske under vår livstid.

B K R O Kraft Force

Regeringens arbete mot kvinnovåld

3 mars 2023

Statsminister Ulf Kristersson presenterade på torsdagen regeringens krafttag mot kvinnovåld. Han underströk även att kvinnovåldet är ett lika allvarligt som gängkriminaliteteten. Det glädjer oss på B K R O att statsministern tar allvarligt på kvinnovåldet och att åtgärderna som regeringen tänker införa är kraftiga!

Ett kontaktförbud ska kunna tvinga en kvinnomisshandlare bort från en hel kommun – med fotboja som kontroll. Samtidigt ska polisen få större befogenheter och kunna bryta sig in för att meddela kontaktförbud, när regeringen nu satsar hårt mot kvinnovåld.

– Våldet mot kvinnor är precis lika allvarligt som gängbrottsligheten och borde få minst lika mycket uppmärksamhet från polisen och lagstiftarna, säger statsminister Ulf Kristersson.

– Varje år mördas ett femtontal kvinnor i nära relationer, och vi vill nu stärka skyddet för kvinnor och barn som utsätts för hot och våld, säger statsministern. Han fortsätter:

– Det finns skäl till att kontaktförbud existerar, och det här är män som är farliga för de kvinnor som de misshandlar, eller de barn som riskerar att misshandlas igen. Kontaktförbud är extremt viktigt och då ska de efterföljas också, vi vill till exempel kunna utvidga området som kontaktförbudet kan gälla, så att kvinnan kan vara säker.

Ett konkret förslag är att polisen ska kunna göra husrannsakningar för att delge kontaktförbud, som ju inte börjar gälla förrän de delgetts. I dag finns inget verktyg för att delge det till någon som man inte får tag på. Om personen till exempel inte öppnar dörren när polisen knackar på kan polisen inte ta sig in till personen.

Ytterligare ett nytt förslag gör gällande att kontaktförbudet även ska gälla under rättegångar.

– Det ska vara trygga rättegångar där kontaktförbudet gäller under själva rättsprocessen, så kvinnan inte ska kunna bli hotad där, säger Ulf Kristersson.

Statsministern vill också se över möjligheterna till hårdare straff och obligatorisk häktning för grov kvinnofridskränkning. – Vi tycker att dessa brott är precis lika allvarliga som den grova gängbrottsligheten, men den tar mycket mindre uppmärksamhet i fråga, eftersom den inte sker under lika spektakulära former.

Väldigt kort om rasism

2 mars 2023

Rasism är en teknologi som:

- Klassificerar människor i särskilda kollektiva enheter. Kalla det raser, kulturer, etniciteter, folk eller närbesläktade begrepp, som tillskrivs nedärvda essenser och särdrag.

- Inordnar dessa enheter på en skala mellan polerna av värdefullt och värdelöst liv.

- Skapar och upprätthåller en ojämlik fördelning av status, privilegier, resurser, möjligheter och rättigheter till dem som associeras med de föreställda enheterna.

- Positionerar människor i enlighet med logiken att var sak ska vara på sin plats.

- Naturaliserar den ordning som teknologin etablerar.

- Bevakar de gränser som teknologin skapat och premierar.

Sveriges Mångfald

EUs dödliga gräns

2 mars 2023

De minst 62 döda migranter som spolades upp på en strand i Italien i helgen är inte den sista tragedin som utspelas i Medelhavet. Sedan 2014 har minst 25 000 människor drunknat vid världens förmodligen dödligaste gräns. Den in i EU. Med en ny invandringsfientlig regering i Italien blir det värre innan det blir bättre.

Scenerna på den sönderslagna båten och de dödas tillhörigheter flytande i de höga vågorna känns sorgligt bekanta. Så här har det hållit på i åratal medan de ansvariga fortsätter diskutera vems fel det är.

Är det flyktingsmugglarnas som organiserar resorna och tar hutlöst betalt av fattiga människor som flyr krig eller drömmer om ett bättre liv i Europa?

Den aktuella båten sägs komma från Izmir i Turkiet och uppges ha haft så många som 200 flyktingar ombord från länder som Afghanistan, Pakistan, Iran och Somalia. Bland de döda finns minst tolv barn. Ett 80-tal överlevande lyckades ta sig i land.

Sedan Europa började beslagta fartygen har smugglarna börjat använda enklare och billigare farkoster, ofta gummibåtar eller usla träbåtar, som de lastar till bristningsgränsen. Allt för att krama ut några extra dollar från sin kriminella verksamhet.

De måste ha känt till de svåra väderleksförhållandena när de skickade ut båten. Men eftersom de redan fått betalt är det ingen katastrof om deras kunder inte överlever.

Eller är det Italeiens fel? Deras nya premiärministern Giorgia Meloni, vars parti Italiens bröder har nyfascistiska rötter, beklagade visserligen den tragiska händelsen men lovade samtidigt att hon ska göra allt hon kan för att sätta stopp för de farliga resorna.

För några månader sedan vägrade hon att låta ett fartyg fullt med flyktingar som räddats ute på Medelhavet att få anlöpa Italiensk hamn. Motiveringen var att Italien inte kan vara det enda landet som tar emot migranter som kommer sjövägen.

Efter omfattande munhuggning tog Frankrike till slut emot fartyget efter att flyktingarna tvingats tillbringa 15 dagar till havs, men anklagade samtidigt Italien för att bryta mot internationell rätt.

Vilket ansvar har EU? Det säger sig självt att det inte är rimligt att Italien, Grekland och Malta ska ta emot alla flyktingar och migranter som gör den farliga resan över Medelhavet. På något sätt borde bördan fördelas.

Men trots att EU försökt lösa den här knuten åtminstone sedan den stora flyktingkrisen 2015 har unionen misslyckats. Det är bara några veckor sedan EU-ledarna på ännu ett toppmöte hade migrationsfrågan på sitt bord. Men som så många gånger tidigare lyckades de inte enas på den kritiska punkten; Hur ska flyktingarna fördelas?

Den enda punkt där alla 27 medlemsländerna verkar vara eniga är att man ytterligare ska stärka EU:s yttre gräns och göra det svårare för flyktingar och migranter att ta sig in i EU.

Italien vill också försvåra för de hjälpfartyg från olika frivilligorganisationer som försöker rädda flyktingar i Medelhavet. För några dagar sedan infördes en ny lag som tvingar räddningsfartygen att gå in i hamn efter varje räddningsaktion istället för att stanna kvar till havs och leta efter fler hjälpbehövande innan de stävar mot hamn. Lagen fördyrar hjälpfartygens arbete och gör att de kan rädda färre. Brott mot lagen innebär böter i halvmiljon-klassen.

Skälet är att Italien anser att räddningsbåtarna i praktiken samarbetar med människosmugglarna som vet att undsättning finns att få ifall deras båtar kapsejsar. Därmed hjälper de smugglarna att hålla liv i sin affärsmodell.

2013 inträffade en uppmärksammad tragedi när en brand utbröt på ett fartyg med 500 flyktingar ombord när det befann sig utanför den italienska ön Lampedusa. 300 omkom. Dåvarande EU-chefen José Manuel Barroso och andra höga europeiska dignitärer reste till ön och lovade att en liknande tragedi "aldrig mer skulle få inträffa". Men det är precis vad det gjort. Inte en gång utan många gånger. Månad efter månad. År efter år.

Den internationella migrantorganisationen, IMO, uppger att minst 25 000 människor drunknat eller försvunnit till havs sedan 2014. Det är nästan 3 000 människor per år. Det är som ett osynligt krig som pågår.

De som får betala priset för att EU inte kan hitta någon lösning på migrationsfrågan är de fattiga och utsatta människor som söker en fristad eller ett bättre liv i Europa. Först får de betala smugglarna för överfarten och sedan med sina liv om de drunknar i Medelhavet.

Eus mest dödliga gräns går med andra ord i Medelhavet.

Sveriges Mångfald

Matpriserna är ett hot mot samhället

13 feb. 2023

Att läsa tidningarnas ekonomisidor är som att följa en bilkrasch i realtid. Alla kan se vad som håller på att hända, men ingen reagerar. Matpriserna fortsätter att rusa, fyra gånger fler varslas än för ett år sedan och årsskiftets höjning av ersättningar från Försäkringskassan urholkas redan av prisökningarna. Var femte svensk tvingas ta av sparpengarna för att betala familjens mat.

Samtidigt gör bankerna rekordvinster. Vi får betala mer för våra bolån, men får inte högre ränta på våra sparkonton. Bankdirektörerna tycker att det är helt i sin ordning.

Riksbanken räntan igen. Det mesta talar för att den nye chefen Erik Thedéen gör precis som kollegan på Europeiska centralbanken, Christine Lagarde, och skruvar upp styrräntan med ytterligare en halv procent. Många experter har varnat för vad det kan göra med ekonomin. Vi vill varna för vad det kommer att göra med svenska familjer. Det är dags att börja prata om en matpriskompensation.

Konsekvenserna av den ekonomiska krisen är inte jämnt fördelade. Storbolagens chefer kan räkna hem sina bonusar och företagens ägare förväntar sig utdelning precis som vanligt. Samtidigt sjunker vanliga anställdas reallöner och människor förlorar jobbet. 

Hårdast drabbas de som redan har det svårast att få vardagsekonomin att gå ihop. Det gäller barnfamiljer i allmänhet, men speciellt ensamstående föräldrar.

2021 hade en tredjedel av alla ensamstående kvinnor med barn det myndigheterna kallar låg ekonomisk standard.  På svenska skulle vi säga att de är fattiga. Och det var långt innan dagens kris.

Man kan argumentera för att riksbankschefen bara gör sitt jobb. Nu måste regeringen och Elisabeth Svantesson göra sitt. Och just nu borde det inte vara att kompensera så många som möjligt, som med elprisstödet. Antagligen skulle det bara tvinga fram ännu högre räntor.

Det viktigaste Svantesson kan göra nu är att ge dem som har det svårast en chans att ta sig igenom krisen. 

Sveriges Mångfald

SD inte maktfaktor gällande invandringen.

25 jan. 2023

Gång på gång utlovar Jimmie Åkesson ett paradigmskifte där invandringen till Sverige ska minska till så nära noll som möjligt.Internationella erfarenheter talar för att han får mycket svårt att nå det målet de närmaste åren. Vad händer med väljarnas stöd om SD inte kan leverera i sin hjärtefråga?

Nästan alla partier har närmat sig SD:s syn att Sverige ska föra vad som brukar kallas en stram invandringspolitik. Det är knappast längre en kontroversiell åsikt om man inte lyssnar till några av småpartierna. I migrationsfrågan representerar den nya borgerliga regeringen vad en majoritet av svenskarna numera anser. Med andra ord borde det vara enkelt för SD att leverera på sin viktigaste fråga trots att de inte sitter i regeringen.Om det inte vore för verkligheten.

Sverige har redan tagit emot över 50 000 flyktingar från Ukraina. Beroende på hur kriget utvecklas kan det komma nya stora flyktingströmmar från landet. Ju längre kriget håller på ju fler av de ukrainare som tagit sig till Sverige lär vilja börja nya liv här.

Eftersom de omfattas av EU:s flyktingdirektiv kan Sverige inte neka dem skydd. Oavsett hur många som kommer.

I slutet av förra året fattade migrationsverket ett beslut som fick förvånande lite uppmärksamhet. Man slog fast att alla kvinnor från Afghanistan har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige om de söker asyl här.

I och med Migrationsverkets beslut blir Sverige ett extra attraktivt land för afghanska kvinnor.

De som beviljas uppehållstillstånd har samma rätt som andra att försöka få hit sina anhöriga. Även om regeringen skärper reglerna för anhöriginvandring lär det bli omöjligt att ens närma sig siffran noll.

Under 2022 fick drygt 20 000 uppehållstillstånd som anhöriga.

Jag har inte hört Jimmie Åkesson kommentera Migrationsverkets beslut men jag kan tänka mig att han inte applåderar.

Flyktingströmmar i världen är svåra att kontrollera eller förutse. De drivs av krig, naturkatastrofer och andra allvarliga händelser. Med tanke på vilken kaotisk situation världen befinner sig i för närvarande är det ingen vild gissning att flyktingströmmarna kommer att öka. Det gäller även ekonomiska migranter som mest drömmer om ett bättre liv.

Särskilt som människosmuggling numera är en mycket lukrativ internationell affärsverksamhet som den svenska regeringen har ännu svårare att komma tillrätta med än gängbrottsligheten.

Efter en minskning under pandemin stiger nu antalet migranter som tar sig över Medelhavet från Nordafrika till Europa. En del av dessa hamnar till slut i Sverige.

Även om Sverige försämrar sina villkor till EU:s miniminivå är det stor risk att tusentals flyktingar ändå söker sig hit.

Ett stort problem är att människor som söker asyl i Sverige men får avslag inte per automatik lämnar landet eller utvisas. En betydande del stannar kvar här illegalt och blir en del av det svenska skuggsamhället.

Men det krävs stora polisiära resurser för att hitta dessa människor. Sedan återstår problemet att få deras hemländer att ta emot dem.

Med tanke på hur ansträngt polisens läge redan är framstår det som osannolikt att regeringen på ett avgörande sätt kan försträka polisens arbete med att hitta människor som vistas i Sverige illegalt och lyckas utvisa dem. Det har provats av andra regeringar och till stora delar misslyckats.

Då har jag inte nämnt den allt större arbetskraftsinvandringen där slutresultatet inte sällan är att människor bosätter sig permanent i Sverige.

USA och Storbritannien är två exempel på länder där respektive regeringar velat få till en kraftig minskning av invandringen. Men trots att den politiska viljan att stoppa invandringen finns så fortsätter de asylsökande att strömma till. Donald Trump började bygga en mur mot Mexiko utan att det minskade inflödet. Även Joe Biden har med pandemin som svepskäl vidtagit åtgärder för att minska invandringen. Istället slås rekord i illegala invandrare som tar sig över gränsen från Mexiko.

Brexit röstades till stor del igenom baserat på ett missnöje med för stor invandring. Ett antal EU-medborgare har lämnat Storbritannien. Men den illegala invandringen fortsätter med oförminskad styrka trots att den konservativa regeringen vill införa ett system, där asylsökande skickas till Rwanda istället.

Bara fram till oktober förra året sattes nytt rekord i migranter som korsade Engelska kanalen i små osäkra båtar; 33 500.

Sveriges nya regering har bara suttit i några månader. Det är för tidigt att säga hur väl SD kommer att lyckas med sin nollvision. Men man kan väl säga att det inte ser särskilt ljust ut.

Frågan är i vilken utsträckning som SD:s väljare kommer att straffa partiet i nästa val om de misslyckas.

Sveriges Mångfald 

Tidöavtalet kränker grundläggande mänskliga rättigheter

9 jan. 2023

Tidöavtalet gör redan utsatta människor, ännu mera utsatta. Papperslösa människor kan inte längre få hjälp i den utsträckningen de tidigare kunnat få. Vi har bland annat en stor grupp papperslösa afghaner, som fått avslag på sina asylansökningar, och väntas på att skickas tillbaks, men man kan inte detta då det dels inte går några flyg dit och talibanregimen tar heller inte emot papperslösa.

Många av dessa papperslösa ungdomar vittnar om att man inte ens har råd eller möjlighet att äta mat varje dag, en afghansk kille berättar i Dagens ETC, att han äter mat tre dagar i veckan hos en välgörenhetsorganisation. De andra dagarna äter han endast om han hittar någon mat.  

Även rättigheten till vård som papperslös, är inte längre en självklarhet. Detta främst för att regeringen i Tidöavtalet föreslagit att myndigheter skall ha skyldighet att rapportera de papperslösa i sitt tjänsteutövande. Detta resulterar att papperslösa inte vågar söka vård. 

Rätten till tolk skall begränsas liksom de permanenta uppehållstillstånden skall omvandlas till tillfälliga. Visitationszoner skall också upprättas i utsatta områden, där vem som helst skall kunna visiteras. 

- Plötsligt har Sverige blivit ett rättsosäkert land, där det är okej att kränka de grundläggande mänskliga rättigheterna. Där papperslösa i Sverige blivit paria!

Sveriges Mångfald

Ett Gott Nytt År 2023

31 dec. 2022

Sveriges Mångfald önskar alla medlemmar och läsare Ett Gott Nytt År 2023. Vi vill passa på att tacka för ert stöd , och det är en stor glädje att finna att många delar våra värderingar. Låt oss hoppas på ett bättre år 2023, ett fredligare år!

// Sveriges Mångfald

En ny regering som SD gjort möjlig

16 okt. 2022

TIDÖAVTALET

Därför tror jag på Mångfald

4 okt. 2022

Jag har haft det stora privilegiumet att kunna resa runt i världen, att möta många olika kulturer och inte minst religioner. Detta har givit mig förståelse för att vi alla är olika och att dessa möten mellan oss människor berikar.

Jag har den största respekten för varje kultur och religion, vi är alla lika och ingen kultur, religion eller land är överordnad någon annans. Tyvärr finns rasismen i alla olika kulturer och i olika former. Människor är alltid rädd för det okända.

Mångfalden finns överallt, som musikstjärnor, akademiker, partiledare, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Bussförare, tågförare, receptionister, städare och lärare. Och så mycket mer naturligtvis.  

Människor som lever i samhällen där mångfalden flödar, lever i öppnare och rikare samhällen. Där också acceptansen för varandras olikheter är stor. Där mångfalden anses som rikedom, flödar också tron på mänskligheten. 

Sverige är ett stort och rikt land, och vi har gjort oss kända för att hjälpa människor som kommer från krig och förtryck. Av den anledningen måste vi bekämpa alla främlingsfientliga krafter. 

Jag vägrar att acceptera att misslyckad integrationspolitik tillsammans med en våldsspiral, skall förändra vårt lands acceptans till invandring. Sverige är för alla!

Sveriges Mångfald

En analys av valresultatet

17 sep. 2022

Dagen efter valnatten har kommit, ljuset lyser klart och även valresultatet. Det blir med all sannolikhet ett regimskifte. Det ser ut som en ny regeringskonstillation, på svagaste möjliga grund kommer att ta form. En minoritetsregering ledd av Moderaterna, Liberalerna och KD. Där det är SD som faktiskt är garanten för att ens detta regerings underlag skall kunna formas. 

I den politiska debatten är det viktigt att alltid ha respekt för sina motståndare, för inom politiken så har sanningen, eller definitionen av sanningen två sidor. Detta beror nturligtvis på den politiska åskådningen som man har. Och under detta val så glömdes verkligen ideologin bort, det kom att handla om sakfrågor och indirekt även om rädsla.

Därför var alla politiska partier förlorare i år, utom SD. Även socialdemokraterna gick fram, trots en urusel pandemipolitik, och en misslyckad och stundtals förlamande politik gällande integrationen liksom inte minst rättsfrågorna. Man har inte lyckats bryta framförallt gängkriminaliteten. Men jag tror också att socialdemokraterna har kunnat hämta upp sig till viss del med bytet av partiledare. Det är min uppfattning att Magdalena Andersson är just vad socialdemokraterna behöver, hon blir en samlande och enande kraft och hon blir på många vis en landsmoder och känns inte minst statsmannamässig och är väldigt lätt att gilla. Hon har blivit allt det som socialdemokraterna verkligen behöver och jag är övertygad om att Magdalena Andersson är socialdemokartins andra chans... Det är bara beklagligt att inte Stefan Löfven avgick tidigare, för då hade socialdemokraterna haft en mycket större chans.

Moderaterna kom heller inte att göra det valet som man önskade, man blev inte ens det största partiet utan SD, därmed sagt kommer också en minoritetsregering att överleva enbart på stödet från SD. Frågan är, om verkligen SD kommer att nöja sig med att vara ett stödparti? KD gjorde heller inget bra val, och i SVTs valstudio menade Bush att dom valt att stå tillbaks till följd av Kristerssons regeringsalternativ. Detta var ytterst märkligt, då ett starkt regeringsunderlag hade mått bra av ett starkt valresultat även av KD. Moderaterna vann mycket på rättsfrågorna och folkets vanmakt gällande gängkriminaliteten. Men även det faktumet att Moderaterna alltid mer eller mindre varit hela det konservativa blocket. Även som politisk motståndare, har jag stor respekt för de konservativa värderingarna som Moderaterna alltid repressenterat...

Men nu har den politiska maktkartan ritats om efter valresultatet. Jag tror fullt och fast på att Sverige demokraterna vann mest av allt på det sk "påskupproret". Där det blev mycket tydligt hur segregerat det svenska samhället verkligen är. Där motsättningar kom upp till ytan och blev väldigt tydliga. Genom rädsla och genom missnöje, kunde Åkesson växa. I partiledarutfrågningen som SVT gjorde, så tillstod Åkesson att om Sverige hade haft en fungerande integrationspolitik, så hade aldrig SD funnits. Detta i sig är ett misslyckande för alla politiska partier. Sedan tror jag också att de sociala medierna och de yngre generationerna också var en stor makt och plattform i valet, som framförallt kom att gynna SD. 

Vidare så går det inte att komma ifrån att flertalet partier ändrat den politiska kursen i deras migrationspolitik, till följd av SD. Dessa partier är Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. 

När det gäller Centerns valresultat, så gjorde även de ett sämre val. Jag tror att Lööf tappat vissa väljare till Magdalena och socialdemokraterna. Men framförallt tror jag också att det  handlar om en ideologisk motsättning. Det "gamla" gardet av kärnväljare kan och vill supporta ett konservativt block, medan den moderna väljaren kan välja Lööf för att hon är en ideologisk motståndare till Åkesson. Skulle Lööf avgå under den här mandatperioden, skulle motsättningarna bli uppenbara. Jag tror att en orientering till det konservativa blocket, skulle innebära att centerpartiet kommer att minska. Men just nu är centerpartiet och Lööf en viktig garant för för vår demokrati.

Miljöpartiet tror jag överlevde och växte, mest av allt av taktiska röster. Jag hade önskat att det var på grund av att miljöfrågorna är så viktiga, men sorgligt nog har de fått en underordnad betydelse. Därför är det väldigt viktigt att man skapar en stark profilering på sina frågor. Och att man blir starkare i opposition. 

Även Liberalerna, tog sig in i riksdagen igen, trots att de så sent som i våras varit uträknade. Man gjorde en stark upphämtning, även om många röster som hos miljöpartiet var taktikröster, eftersom bägge sidorna också är beroende av att dom finns kvar i riksdagen. Sedan har också den tillförordnade partiledaren gjort ett bra jobb, och han har visat sig mycket folklig!

Vänsterpartiet minskade också från tidigare valresultat, men även dom kan växa sig starkare i opposition. Men i mina ögon så är dom SDs första motståndare. Även där har partiledaren visat sig mycket stark och har profilerat många viktiga kärnfrågor. 

Min uppfattning är att oppositionen har allt att vinna på att SD har vuxit sig starka, ett starkt ytterhetsparti, ger allt som oftast en stark och enad motståndare. Men just nu, i det krassa dagsljuset, dagen efter valnatten, så är vi alla förlorare tyvärr. Utom just SD. 

En utopi vore, om vi fick till en stark samlingsregering, eftersom vi går mot oerhört oroliga tider. Lågkonjunktur, krig i vårt närområde och inte minst en ökande inflation och arbetslöshet. Skenande mat och elpriser.  Kanske står vi inför den värsta tiden efter krigstiden. För vi behöver enighet och samling kring Sveriges bästa. Men detta kommer dessvärre icke att ske.

Vi behöver ett land i mångfald och vi behöver ett land där alla inkluderas och där alla människor ges samma förutsättningar, oavsett bakgrund. Vi behöver också ett samhälle som värnar om de mest utsatta. 

2022-09-12

Sveriges Mångfald

En politisk analys inför valet

07 sep. 2022

Jag satt och tittade på statsminister kandidaternas duell, Magdalena Andersson för Socialdemokraterna och Kristersson för Moderaterna. Jag hade egentligen inte så stora förhoppningar, när jag bänkade mig framför tvn. Men jag började känna hopp.

För någonting hände under sändningen, som fick mig att se Magdalena Andersson som oväntat stark mot Kristersson. Och onekligen är Ulf Kristersson en god retoriker, som kan tala omkull de flesta.

Det är utan överdrift en svår tid som Sverige står inför, bakom oss har vi en pandemi, som kanske för lättvindligt avskrivits. I spåren av denna kommer enorma konsekvenser, en analkande lågkonjunktur, inflation, massarbetslöshet, en sjukvård som inte levererar. Vi har också stigande och orimliga elpriser liksom enorma matpriser.  Sedan har vi efterdyningarna av påskupproren och inte minst gängkriminaliteten och definitivt skjutningarna som skapar skräck.

Så det är inte oväntat att oppositionen går framåt, moderaterna, KD och inte minst sagt SD. Dessa partier ökar ju mer rädsla och vanmakt som byggs upp. Samhället står inför stora problem, som helst en bred samlingsregering skulle kunna erbjuda. Men detta är tyvärr inte möjligt i Sverige, då man inte kan tänka i större sammanhang. Det skulle behövas en stark regering, som inte vårt land kommer att få, vare sig det gäller den röda eller blåa sidan. För sanningen är att alla kommer att vara förlorare på valnatten, oavsett vinnaren. För regeringen kommer att få slåss för sin överlevnad och möjliga parter att liera sig med, för att på så vis säkra att deras förslag godtas.

Hur har vi kommit hit? Det viktigaste svaret ligger nog i förra valets resultat, och där liberalerna och centerpartiet övergav alliansen politik till följd av SD. Efter  många strider inom liberalerna,avgick partiledaren och ersattes av en ny falang som ville samarbeta med KD och M och indirekt SD. Däremot har Annie Lööf och Centerpartiet stått kvar och stöttat den socialdemokratska regeringen, anledningen är att man motsätter sig allt samarbete med SD.  Man har varit tydlig att man aldrig kommer att inleda ett samarbete med SD i framtiden.

Men vad händer om partiet inte får ett bra valresultat, kommer partiledaren att avgå? Kommer även detta parti att ta en ideologisk vändning till sitt ursprung, och inte minst till alliansen. Helt klart är att Lööf fått nya väljare till partiet, både från städerna men också inte minst, en betydande grupp invandrare. Som i sin tur tänker att centerpartiet är ett parti som är SDs motsats... Ändock väljer man att lägga ned sina röster vid budgetomröstningen i våras. Detta innebar att det var M, KD och SDs budget som därmed kunde röstas igenom. Där en del av budgeten handlade om finansieringen att få invandrare att återvända till sina hemländer med ganska stort startkapital från svenska staten...

Oppositionen får många röster på grund av många människors rädsla , för gängkriminaliteten och det besinngslösa  skjutningarna och dödandet. Man vill skärpa straffen , och med all rätt i och för sig. Men man skiljer också på brott och brott. Kvinnovåldet har inte samma prioritet.

För mig är ett gott samhälle, ett samhälle som värnar om de svagaste och mest utsatta. För mig handlar valet aldrig om sakfrågor, utan det handlar om min samhällsuppfattning och ideologi. Jag kommer aldrig att behöva en valkompass från tv eller medier. Jag vill bara ha ett samhälle, som inkluderar alla.

Sveriges Mångfald